De jävlarna ska skjutas

I don't care about the fucking weather!

Fatta det.

Nu måste jag äta, annars dör jag.

Update schmupdate

Jag kom in på Hvilan. Och fick sommarjobb i cykelaffären. Fast eg. är det arbetsträning. Allt är klart med AF och FK.

Sonen var med på jobb idag och blev kär i en bmx. Ska han få en cykel för över 2000 spänn i födelsedagspresent? Finns kanske annat som behöver prioriteras. Även om jag kan delbetala. Får idka insamling bland släkten, det är faktiskt en bra idé!

Min dator är fixad nu och är jävligt mycket tystare, ibland rentav alldeles tyst! Och den stationära jag ska få kommer ner från Gbg om nån månad. Allt löser sig serru.

Och jag har fått erbjudande om att gästspela i en tattoo-/piercingstudio i Beirut typ när jag vill. Det hade varit riktigt roligt, även om det handlar om basic piercings och enligt innehavaren inte är så ofta man får göra hål i nån. Satsar på att åka ner en vecka eller två innnan året är slut.

---

loggar in
lusten att skriva försvinner på en gång
att sitta på tåg är bra för inspirationen
ska ha anteckningsblock med mig
fuck this
fuck you
har läst om både Valerie och Tone - lika men olika
fucking gubbslem
fucking män
sex är bara en hang-up, kom ihåg det
nu ut i solen
loggar ut

Jag skulle ju inte skriva mer blogg, men...

Jag provjobbade förresten i cykelaffären i fredags och ska dit imorgon igen. Hoppas det leder till jobb i sommar åtminstone.

Funderar på att börja spela fotboll. Det är roligare och lättare att anstränga sig och pusha sig konditionsmässigt under ledning. Men vilken klubb tar emot en totalt bollobegåvad 28-åring? Nä, jag får nog hålla mig till styrketräningen. Och den jävla stepmaskinen... Hatar den.

Nä, nu ska jag tvätta av mig lite och gå ner och hänga i affären lite. Han ringde nyss och undrade var jag blir av. Jag sov faktiskt till 11.40 idag.

Fucked up

Jag har drömt lite konstigt inatt... Inget som säger nån annan nått, men mina föräldrar bodde i ett vikingastockhus med jordgolv. Det doftade tjära och drog in genom springorna. Jag tyckte det var helt underbart. Sen åkte jag buss alldeles för långt och såg lejon, rävar och katter jaga små lamm genom en skog och en hage, där jag gått dagen innan. Tänkte att jag nog inte ska ta den vägen fler gånger. Skulle till en liten sjö och vara i naturen men jag hamnade i en liten stad typ Skövde (?), tänkte att jag är ju inte intresserad av att shoppa, och var jättetoanödig. Hittade en offentlig toa, där ett gäng smågangsterkillar ockuperat hela damsidan. Fick skälla på dem och såklart lyssnade de inte. Hittade en öppen toa, men där var en kille där inne. Jag tänkte "Ha! Jag ska kissa på honom!" och satte mig. När jag kissat på honom tittade han upp på mig (svart hår, bruna ögon) och jag såg att han bara var nått år typ och var övergiven. Så jag drog upp honom ur kurran och kände en otrolig moderskänsla. Efter många om och men då jag hamnat i diskussion med två arabiska kvinnor om vad som var bäst att göra och de menat att vi inte skulle gå till polisen eller soc, så tog nån hand om honom och jag åkte hem till stockhuset igen. Lyckades hoppa av på rätt hållplats fast busschauffören viskade ut hållplatsnamnen. Sen satt jag och krånglade med föräldrarnas dator som inte alls spottade ut de bokstäver jag tryckte på och kände att jag var väldigt täppt i näsan. Försökte rensa näsan med tops, och nu var jag plötsligt i deras radhus i Arlöv och de var på väg in genom ytterdörren. Jag hann tänka att jag ju inte hunnit städa och att de skulle bli irriterade för att jag varit hemma så länge och inte gjort nått vettigt. Sen vaknade jag, tydligen av några röster som snackade precis nedanför mitt fönster. Täppt i näsan. Krejsi.

Funderade på vad jag vill göra idag. Solen skiner. Ringde mamma men hon svarade inte. Syrran svarade inte heller, utan klickade mig! Förmodligen bakis. Pappa svarade och påminde om att mamma är i Turkiet och bekräftade att syrran sov. Då kände jag inte längre nån lust att åka ut dit längre. Går nog och tränar istället. Eller tar en lång promme.

Hejdå

Svängde av mot Hvilan och hejhopp var jag ute på landet. Jag ville inte hem igen. Jag måste ut. Eller åtminstone ut mer. Skolan var finfinfin. Alla växthus, maskinhallar och undervisningsrum - både rent fysiska rum och gröna rum. Jag fick lust att bara slå upp ett tält och stanna för evigt. Jag tror det är ett gott tecken.

1 mil på cykel i var riktning, varav den senare milen avverkades i ösregn. Ingen match. 67 kallade till intervju, 30 platser. Jag tror jag gjorde bra ifrån mig, även om jag var bajsnödig av nervositet. Men hur kan man veta? Well, innan midsommar kommer beskeden - så innan dess tänker jag inte fundera mer på saken.

Fick förresten en lite lustig fråga. "Så du slutade gymnasiet förra året?" Eh, nej lilla vän, men... tack..? Bondade lite grann med en tjej som hette Nadine. Hon hade fräknar och var söt. Samma störda humor som jag också. Om vi kommer in båda två kommer vi nog att ha kul ihop.

Finns en massa saker som jag funderar på att jag skulle skriva blogg om hela tiden. Men jag har en avvänjningsperiod och då ingår det att inte ge efter för såna infall. Det har funkat förr. Så, hejdå...

Tjalalalala

Beach -08träningen går bra, så watch out liksom. Jag vet att jag är för jävla kass på att skriva blogg nuförtiden, men på ett sätt är jag glad att jag inte längre har behovet att göra det. Det finns liksom mer i livet än datorsittande och långa bloggmonologer. Som sol tex. Och träning. Och idag fick jag besked om att jag gått vidare till intervjudelen i urvalet till KY-utbildningen. Det fanns iofs inte i min värld att jag inte skulle göra så, men ändå.

En av pojkarna i sonens fotbollslag har en läskig pappa. Han ser ut och agerar som Gary Oldmans karaktär i Leon (fö en av mina favoritfilmer). Creepy.

Sen saknar jag brorsan och Lina och några till. Sen finns det ju de där som jag borde sakna mer än vad jag gör. Inga namn nämnda.

Till helgen ska jag och syrran stå på loppis vid Möllan, kom och fynda mitt gamla skräp vettja!

Skilda världar

Sista ansökningsdatum till KY-utb är förlängt med några veckor. Vet inte hur det ska tolkas, om det nu ska tolkas alls? Intervjudagarnas datum är iaf släppta och tydligen ska man avsätta en hel dag.

Nu har jag hämtat hem min nya lysramp (för skatteåterbäringen som snart kommer...) och jag känner mig som ett litet barn på min födelsedag typ. Förutom att det är bättre nu, med egna pengar. När jag var liten fick jag alltid second best, alltså något liknande det jag önskat mig - men mer budget. Önskade mig förtvivlat ett My little ponyslott, men fick huset. Önskade mig cd-spelare men fick kassett. Önskade mig tuffa kläder, men fick ärvda. Och så fortsätter det. Jag vet varför och jag visste redan då att vi inte hade gott om pengar. Och jag klagade aldrig. Jag minns alla de som kom hem till oss efter att ha svarat på mammas annonser om ditten och datten, för att skrapa ihop de där pengarna som fattades just den månaden. Det gör faktiskt inte ont när sonen helt på eget initiativ delar med sig av sina pengar så vi kan köpa mjölk när kontot står på noll, och det gör faktiskt inte ens särskilt ont när han säger "mamma, vi är ganska fattiga va?". I hans andra värld är det andra förutsättningar. Det är bilar för över halvmiljonen, fälgar för 20 papp och nyaste x-boxen och resor både hit och dit. Men där saknas å andra sidan en hel del annat, som värme, kommunikation och synliggörande. Han pusslar ihop det bra, trots allt. Lilla apan.

Snark & Tråk AB

Jamen, snark liksom.

Magen är full av hemmagjord vegosushi och hemmagjord vitchokladmedkokos. Syrran var sällskap och shit i helvete vad jag är sugen på vattenpipa. Jag köpte mat för över 600 spänn idag och inte en enda vara var dött djur. Avsmak och insikt håller gärna varandra i handen.

Imorgon avslutar jag Qi Gongen och vid 16.00 går jag på mitt andra liv, det som ensamförsörjande fotbollsmorsa som serverar nyttiga mellanmål och godnattkramar. Jag saknar min lilla apa. Det och att jag är sjukt jävla uttråkad är tydliga friskhetstecken. Och på fredag ska det klippas i huvudfnösket - äntligen!


Glöm inte att demonstrera på 1 maj!

shit

Jag är i desperat behov av en klippning! Shit.

Förkylningen från helvetet hänger kvar än. Helgen har varit såsig och småfebrigt dimmig. Men ganska soft.


Och jag är fan inte rädd för mycket. Och jag är definitivt inte rädd för någon. Och det rör mig inte i ryggen att mitt och sonpappans uppbrott och mitt liv och leverne efter det fortfarande verkar vara ett högst levande samtalsämne såhär 4 år senare. Skaffa egna liv liksom.


Kaninen är vårkåt. Så jag gav honom en mjukisapa. It is being heavily molested - om vi säger så. Hellre apan än mina fötter, I say.

Söndag feberdag

Jag har just nu kraftig Libanon-abstinens. Då kan det hjälpa lite att prata arabiska några timmar. Och jag vann partiet schack.

Förkylning på G

Det var en förkylning... Den bröt ut för några timmar sen och jag hoppas den går att tämja med echinacea. Det brukar lyckas bra. Hann iaf träna och det gick riktigt bra. Höjde nivån ett snäpp på stepmaskinen - det ska liksom vara liiite jobbigare än man egentligen klarar av. Annars händer det ju inget.

Var sen en sväng hos A och hann med en runda i djuraffären efter det. Det var nästan så jag klarade "baratitta". Nästan.

Gjorde linssoppa till middag och bakade bröd att ha till det, till sonens stora förtjusning. Sen läste vi om arvsanlag, genkartor och celldelning. Och nu håller jag på att dö av uttorkning så mycket min näsa rinner. Ingen träning imorgon. Dock fika med A.

Bitch -08

Förkyld eller allergi? Häst- eller koskit? Fast jag ser hellre att det är allergi, då kan träningen fortsätta som vanligt. Var ute och gick en halvtimme i regnet igår. Att det ska vara så svårt att ta mig ut bara, när jag väl tagit 10 steg är livet liksom underbart och jag vill bara fortsätta gå för evigt.

Bea(t)ch -08, watch out. Jag ska bli så jävla vass alltså. Underbart är att sonen är så pass stor nu att jag kommer att kunna lämna honom hemma medan jag går och tränar. Med tanke på sommaren alltså. (Jag är fortfarande förbannad på rövhålet som reser bort.)

Gymmet nu! Chau.

Romantik

Jag har en gullig flickvän. Hon överraskade mig med två blandband (cd:s dårå...), som snurrar flitigt här hemma nu. Är inte det romantiskt så vet inte jag vad som är.

Sho lo lo lo lo!

Hoppas Lilla al-fadji snart kommer på dvd. Då ska jag sträcktitta på den hela dagarna.

Anhow, så var det ett tag sen sist. Sitter inte vid datorn så mycket och om jag gör det så hänger jag framförallt på http://plantswap.se/.

I torsdags hängde jag lite med syrran och tog en tur till Zoozity. Sen gjorde vi paj, tror jag... Och jag kom inte iväg till träningen, som jag hade tänkt.

I fredags tränade jag järnet på eftermiddagen och hängde med Köping-Anders på kvällen.

I lördags var jag och Köping-Anders på matiné (mkt bra film - Into the wild) och käkade på Vegegården efter det. Sen var det horisontalläge och post-middagskoma som gällde tills Bena joinade vårt glada gäng.

I söndags åkte Köping-Anders hem och jag fick hurmycketsomhelst akvarieväxter av Markus. Sen sov jag hos min flickvän för första gången. Jag sov urkasst och mådde inte så piggt dagen efter.

I måndags vaknade jag som sagt hos flickvännen, var på snabbvisit på sonens skola, botade hans magonda bara genom min närvaro, cyklade hem och la mig att sova. Qigongen blev inställd och jag gjorde nog inte så mycket mer vettigt den dagen. Jo, jag gjorde pannkakor med sonen. Och vi kramades. Mycket.

Igår handlade jag litelite mat, tränade såinihelvete, köpte några meter slang i djuraffären och gick hem och byggde CO2-anläggning till det lilla akvariet. Tog emot son+kompis (som somehow tog 1 timme på sig att komma hem - skolan ligger 300m bort typ...), lagade mat i massor, gjorde ett par sjukt vackra ögon lite besvikna och generade (butiken ska säljas, så killen där kände nog att det brann i knutarna - och agerade), la sonen att sova efter att ha läst Bajsboken. Sen degade jag framför tv:n tills Anders kom. Och det var liksom evigheter sen vi sågs!

Köping-Anders dricker espresso

Köping-Anders går på matiné

Köping-Anders förbereder sig inför att träffa Bena

Saga

Sonen hade i läxa att skriva en saga. Det tog honom bara 1,5 timme och tre ton klag och sju svåra sorger. Jag hjälpte honom en hel del (eftersom jag tyckte det var en onödigt stor läxa...) mot förbehåll att jag fick bestämma karaktärerna.

Det var en gång en prinsessa som hette Emelie. Hon bodde i ett spökslott. I källaren bodde det monster och spöken som väsnades och störde henne om nätterna. Det var så mycket oljud att hon inte kunde sova. Hon ringde den starkaste och modigaste riddaren i kungariket och bad om hjälp. Ett av monstren hörde när hon ringde och började planera en fälla! Men riddaren, som hette Anna, överlistade alla monster och spöken och sa till dem att sticka! Sen levde hon och prinsessan lyckliga i slottet i alla sina dagar.

SLUT!

Halvvägs in i skrivandet sa han att något är fel. Han kunde inte riktigt peka på vad, men det var nått fel. Riddaren kunde ju inte vara en tjej, kröp det fram sen. Sen protesterade han mot slutet, vaddå? blir de kära? två tjejer?

Ni fattar var jag vill komma va..? Han kanske suddar och ändrar i skolan sen, men det gör inget. (Även om jag helst ser att sagan är oförändrad och ger Fröken en liten tankeställare.) Nu har jag lite underlag for later, om vi säger så. "Jo, du vet den där sagan vi skrev... Om Anna och Emelie. Och hur de blev kära..." Osv osv.

And by the way

så har han inte heller satt in underhållet för denna månaden. I'm pissed. And poor...

400 spänn räcker inte långt på månaden.

Dienstag

Sände iväg en stilla undran om vilka veckor sonens far ska ha semester i sommar, eftersom fritids vill ha in semesterlappen idag. Fick till svar att han är ledig v. 27-33 men ska vara bortrest heeela tiden! Mothafakkah. Och gissa när jag ska till Oslo? Jag sätter mitt hopp till lillasyrran... och att hon kan ställa upp och passa sonen de sex dagarna jag är borta.

Ringde förresten vårdcentralen och fick en tid hos "stresshanteringsteamet" i början av juni. Alltid nått.


Jag har ingen aning om hur min sommar kommer att se ut.
Och det känns ganska lugnt.

Bara jag får åka till Oslo så...

Måndag tröttdag

Lade mig och läste lite efter att ha fått iväg sonen till skolan imorse. Somnade till några timmar, närmare bestämt till kl 13. Hann precis äta en macka och sen var det dags att cykla iväg till qigongen. Gotta go! Det är Lilla al-Fadji nu.

vänner är bra att ha

Andreas kom ner från Götet igår och hälsade på. Sonen sov över hos föräldrarna och kommer nog hem om ett par timmar. Andreas tittade på min dator och konstaterade att jag av någon anledning varken har brandvägg eller virusskydd och att det med all säkerhet är problemet (no shit...). Han ska ta sig an den nästa gång han kommer ner + att han då tar med sig en bra stationär dator som jag ska få! Behöver bara köpa skärm. Så där sparade jag åtskilliga tusen. Senare igår hälsade vi på Sabina som hade tvåmannafest.


Alkohol är av ondo. Vi vet det alla. It's a fucking poison. Och nu får det vara slut. Definitivt. (Detta skriver jag för min egen skull, som en påminnelse)

Fick nyss frukost på Espressohouse så nu mår jag dock lite bättre.

Aaaaah

Fatta befrielsen i att veta att jag förmodligen aldrig mer kommer att behöva känna en hård kuk i ryggen när jag ligger sked med nån. Fy fan vad det kunde äckla mig. Som en fånge, kuken kan inte undvikas! Jag betvivlar starkt att jag någonsin kommer att ha sex med en man igen, även om jag inte helt utesluter det. Evigheten är så lång liksom, mycket kan hända - det har vi ju märkt. Jag mår så jävla bra. Så fri och så full av kärlek till livet, världen och kärleken.

Det är ingen makt i A:s händer när hon står näranära bakom med armarna om mig när jag gör te. Hennes beröring är bara vad den är - för första gången i mitt liv. Skön, kittlande och mjuk.

Idag får jag träffa lilla a för första gången och det går bra. Det vet jag för att A är märkbart lättad. Vi går på heterovänligt café och fikar. Det här är vår värld, hela världen är vår. Och vår är det.

Irri

Var och handlade medan tvätten torkade. Först skulle jag till apoteket på värnhem som var tomt, stängt och flyttat. Irritation. Sen hittade jag inte en av grejerna jag skulle köpa inne på agan. En rolig grej som jag verkligen var inställd på att få tag på. Irritation. Men jag jobbade med det och lugnade ner mig. Sa till mig själv att det är ok att känna dig blåst och besviken, men världen går inte under för det. Det var inte tvunget att ske idag, bara jag som ställt in mig på det. Den jävla förväntansångesten alltså.

AF har inte hört av sig än. Och de senaste dagarna har jag flera gånger kommit på mig själv med att bita ihop tänderna hårt - omedvetet. Det är höstens ekonomi jag går omkring och tänker på. Jag är stresskänslig, men jag är uppmärksam på det och kommer aldrig låta det gå lika långt som det gjorde 2006.

ok, nu är det inte lika kul

Jag har sån jävla träningsvärk att jag känner mig febrig från alla inflammerade, söndertränade muskler. Benen är jävliga att ha träningsvärk i. Testa själv att köra utfall... Jag kan inte gå som folk och grinar illa när jag sätter mig och reser mig. Alltså, det är bra med träningsvärk, jag vill ha det. Men i den här mängden är det faktiskt lite jobbigt. Benens muskler är så jävla stora.

Nu, proteindrink.


Undrar hur det går för brorsan. Jag lär ju lätt klå honom i vår beach08-tävling (som HAN initierade...). He he he.

onsdag schmonsdag

Jag har djäääävulskt ont i kroppen efter gårdagens träning. Det funkade inte längre att bara vara där och känna in och lalla omkring. Jag behöver struktur om jag ska förmå mig att prestera någorlunda. Jag är en liten latmask innerst inne. Men har jag tydlig struktur och åtminstone en vision om vad jag vill uppnå så har jag en jävlaranamma att plocka fram. Jag tror jag har gjort det nu. Aj. Jag hatar benträning, det får mig att må illa och svettas som en gris. Men det är ingen jävla discobyggning jag sysslar med, och då är det förbjudet att glömma benen.

Abo Hassan rocks

Lilla al-Fadji & co är skiiiiitroligt! Den som inte tycker det har ingen humor.

- Åka båt? Det är liksom onaturligt.
- Vaddå? Ska du gå eller?


Gonatt

What a man!

Slavoj Žižek - vilken man! Han rör sig visserligen i det djupt narcissistiska personlighetsspektrat, men det är nog en av anledningarna till att jag gillar honom så skarpt (där hade nog vården rätt gällande mig). För 2 timmar sedan visste jag inte ens att han existerade, fatta det. Och shit, vilka tankar, poänger och underbara resonemang han kommer med! Jag borde läsa mer filosofi och det kommer jag att göra också. Underbart att kunna göra det utan att bli bränd i hjärnan och få ångest i bröstet. Och Bang till frukost, det hade inte varit möjligt för ett halvår sen. Det händer saker. Det känns som om jag fått tillbaka mitt liv.

Eller så är det här det börjar. Det känns nästan så.

Söndag

Sonen studsade upp kl 06.00 imorse, vi bytte rum och jag fick sova några timmar till i hans säng. Sen blev det överbliven pizza och Bang till frukost. Hela eftermiddagen spenderades i heteronormativitetens högborg, ivrigt hejandes på 7-åringen och hans lag. Det fikades kokosboll och medhavd macka. Gloddes på radhusföräldrar med lite för högt bmi och lite för tråkig attityd mot de fotbollsspelande barnen. Och hejades lite till. Anders kom på besök. Och vi hejade lite till. Ett mål på 3 matcher, men de var lika glada för det. Utom en kille som föll ihop i gråt i besvikelsen över att ha förlorat 3 matcher. I BK flagg spelar man för att det är kul och alla får vara med. Det är klubbens filosofi and I love it. Någon pratade om 2 träningar i veckan till hösten och jag kände att det är onödigt. På onsdag är det utomhusträning.

En lagkompis följde med oss hem och de är ute och leker nu. Underbart att ljuset kommit tillbaka och våren äntligen verkar vara här!


Ja, det beställdes ingen dator förresten. Jag väntar och ser om och isåfall hur mkt jag får tillbaka.

Boende

Nu är vi igång och letar bostad igen. Vi blev lagom nedslagna av bankens avvisande där i januari, men nu har vi hittat ny energi och nytt hopp. Hyreshopp denna gång. Ska jag fixa ekonomin som student är komboende nästan en nödvändighet. 30000 mindre utslaget på ett år blir tufft, särskilt som jag redan upplever min ekonomi som ansträngd. Det är inte en spänn över i slutet av månaden. Och min lön efter utbildningen kommer ligga på ungefär vad jag lever på nu.

Och förresten kommer jag förmodligen få tillbaka en ansenlig summa på skatten - inte behöva betala tillbaka. Klantiga jävla Fryshuset och klantiga jävla skattemyndigheten, skrämmas på det viset...


Nu ska jag beställa ny dator! (Avbetalning är fantastiskt.) Tjolahopp.

Kräk

I torsdags natt vaknade jag av att sonen la en spya i min säng. Han hade kommit insmygandes nån gång på natten och 02.37 kom alltså spyan. Kul. Upp, trösta, torka, tvätta av och dra av sängkläder. Det sögs snabbt in i min 180x200 stora bäddmadrass... Sen hackades resten av natten sönder av spyor. Typ en gång i timmen var det dags. Så igår bokade jag jättetvättmaskinen och tvättade alltihop. Sängkläder, bäddmadrassens överdrag, täcken, påslakan, kläder och kuddar. Han åt en macka under dagen och verkade bättre, men när han fick alvedon mot huvudvärken gjorde magen revolt igen. Gissa var..? Jo, i min säng. Såklart. Jag hatar spya, hatar hatar hatar. Så jag har gått och mått pseudoilla hela tiden, nu har jag nog också fått det...

Och helgens alla planer blev omkullkastade. Men sånt är livet när man har barn.

Och igår kväll somnade vi 21.30. Jag ska definitivt börja lägga mig tidigare om kvällarna. Nu ska det bli ordning och reda. Mår så jävla mycket bättre när jag fått sova mina 8 timmar och det är så mycket enklare att komma upp också.

Idag

Idag kom jag iväg och tränade. Hoppas på att få lite mer struktur och vana i träningen igen. Idag kändes bra. Jag visste vad jag skulle göra och hur mycket - precis lagom. Skönt i kroppen!

Sen var jag och bytte ut staven i näsan mot en kortare, behövs inget utrymme för svullnad längre.

Tackohej.

Kongo

Uppdrag granskning nästa vecka ska bli intressant. En fd pojkvän var under någon tidsperiod med i Kongo och för mig berättade han fragment trots sträng tystnadsplikt. Jag visste inte vad jag skulle tro. Allt lät så osannolikt, så totalt främmande. Men visst, andra länder har elitsoldater som sysslar med både det ena och det andra i all hemlighet, så varför skulle inte Sverige ha det? Och jag börjar förstå varför han var som han var. Paranoid och iskall. Han hade slutat räkna vid trettio ungefär. Och kunde de konstigaste ord på de konstigaste språk. Ord som beskrev terräng, dalar och öknar. Allt för att hitta de där på de suddiga spionbilderna och oskadliggöra dem. Alla oskattade pengar spelade ingen roll, han var förstörd. Och löste det med att åka iväg igen. Och igen...


Och till något helt annat, så är det Barnmorskorna på tv. Gissa vem som blir sjukt sugen på att klämma ut en unge eller två? Bara för utmaningens skull liksom. Och för att det är så jävla underbart med ungar (för det mesta iaf). Dessutom var jag en hejare på att klämma ut min enda unge. 4 timmar från början till start. 3 minuters krystningar och lite lustgas så var han ute. Hej va det går!

12 lakan

Råkade buda hem lite piercingutrustning på eBay, så kom och gör hål liksom.

Sen landade deklarationen på hallmattan idag och den var ingen rolig läsning. Satt i många långa minuter och glodde på den där raden som sa att jag ska betala tillbaka drygt 12000, utan att för den sakens skull fatta vad det stod. Det kan inte vara så. Det får inte vara så. Jag har inte råd. Inte nu. Dessutom kom min sjukpenning idag och tack alliansen för att jag nu efter ett år som fattiglapp får 1500 mindre in månaden. Som om det går att leva på mindre pengar liksom.

Det där med skatten måste vara fel. Verkar efter närmare koll som om Fryshuset sänt in dubbla (men väldigt skiftande) kontrolluppgifter. Får väl göra en ändring och hoppas på det bästa. Annars får jag väl låna av nån ingenjör med tjock plånka, såna vänner har jag av någon outgrundlig anledning ganska gott om... För föräldrarna lånar jag fan inte en spänn av!

Sen har jag läst Djurens rätts tidningar hela helgen och no more meat for me I tell ya. Hoppas jag inte blir allergisk mot bönor, linser och soja nu bara. Får hålla konsumtionen nere så gott det går så det inte triggar igång nått. Jävla jordnötter.

Var hos A igår och det var sjukt mysigt.

Tröttdag

På onsdag börjar utomhussäsongen på fotbollen. Känns lagom kul. Men först ska det spelas inomhuscup på söndag. Jag ska heja duktigt, och väldigt tyst om jag ska lyda sonens råd...

Jag ska iväg till biblioteket och fixa med ansökan så jag får iväg den nån gång. Sen ska jag tvätta ett berg med tvätt.

Skulle vilja skriva något om att skjuta fram sina gränser och sin acceptansnivå och om skönhet som subjektivt begrepp, men det orkar jag inte. Ni vänjer er, är allt jag har att säga. Jag ser ju folks reaktioner, tydligt. Allt går att läsa i deras ansikten (utöver vad som faktiskt sägs). Bodymodkulturen är kanske svår att förstå, men är inte värre än andra "subkulturer" eller företeelser som förekommer i vår tid, i vårt samhälle. Acceptans och respekt för individer behöver inte betyda att du själv är ett enda steg närmare ett anammande. Alla har sina anledningar och sina definitioner av vad som är vackert. Kan vi nöja oss så?

De kallar oss mods.

Snark

Efter att i helgen skrivit ut och läst igenom de fullständiga kursplanerna för KY Trädgård går jag konstant omkring med ett leende på läpparna. Det står mycket fint i den och jag verkligen längtar efter att få börja - för jag ska få börja. Or else...

Idag ska jag träffa mitt A, det är en vecka sen sist. På fredag kommer Anders hit från Köping och stannar ett par dagar. Jag har barnvakt lördag kväll så då blir det nog att ta ut på galej. Och jag fick veta att det är suspensionträff i Köpenhamn i maj, vilket känns kul eftersom jag missade den senaste när jag var på gården. Annars hade jag fått vänta till slutet av juli och Wings of Desire.

Kort sagt - allt är bra.

Byteshandel

Här i byggnaden idkar vi byteshandel. (Håll i minnet att vi är lite bekanta med folket i butiken sedan tidigare.) Jag bytte en tallrik arabisk linserochbulgur-maträtt mot en glasstårta. Eller ja, godhjärtad som jag är gick jag ner med en rykande tallrik sådant till killen i butiken igår. Jag har minsann lite arabfasoner kvar i mig än. Han blev glad, gladare än vanligt - jag krävde inget i gengäld, tvärtom. Jag var bara snäll, helt vanlig jävla grannsnäll. Idag kom sonen upp med potatisen jag skickat honom att köpa, och en glasstårta. Den satt fint till efterrätt idag.

Jag skiter i hur han ev. tolkar min gest. Snällhet is the shit.

Så

Efter sju svåra sorger och flera koppar te så är brevet klart i en första version. Svårt att skriva om mig själv. Uppsatser och liknande gör jag i en handvändning, men personligt brev... Scary.

Nu ska det bara passera ett antal remissinstanser innan jag skickar in det. Har faktiskt redan plockat fram alla betyg och tjänstgöringsintyg som ska bifogas. Så håller vi tummarna sen att det räcker för att komma till intervju. Med lite tur har jag en plats på KY Trädgårdsodling & -anläggning till hösten.


Och mitt A ska gå konditorutbildning. Vilket sött par vi kommer att bli. Eller, är.

Som vanligt

blir jag jävligt förbannad när jag slår upp liknande uppgifter.

Kass

Jag är så jävla kass. Hann sitta och skriva i 15 minuter, sen blev jag hungrig.

Förresten. Tack Anders för att du piskat mig att skicka den jävla ansökan nån gång. :)

Böter...

Igår fick jag parkeringsböter.

Jag har berättat om A för mina föräldrar och de blev inte förvånade.

Och nu ska jag skriva ihop ett personligt brev som ska nästla in mig på KY-utbildningen from heaven.

Skriva blogg är tråkigt.

Bil

Jag har T:s bil hos mig över helgen, han själv ska till Sundsvall några dagar. Han kom hit för en stund sen och jag körde honom till jobbet. Han har myntat begreppet "att göra en Emelie" - dvs köpa en billig bil som efter bara nån månad visar sig behöva reparationer vars kostnad överstiger anskaffningsvärdet och som leder till att bilen istället blir skrot.

Han har gjort en Emelie med denna bilen. Hoppas den inte brakar ihop under helgen. Jag får svänga försiktigt så inte ratten lossnar och definitivt undvika fickparkeringar. Servon är trasig så den är sjukt tungstyrd.

Idag är det lunch med fd kollegan som står på schemat. Senare är sonen lovad Mc Donaldsbesök. I hate the shit, men nån gång ibland får jag stå ut.

Nasallang

Guy getting a nasallang done. Keep in mind att jag gjort 2 (TVÅ) inom loppet av 3 dagar. Jag är jävligt impad av mig själv, bara så ni vet.

Nyhet!

Jo förresten!!! Det har fötts ett föl på gården inatt! Ett skrangligt litet stoföl som jag och syrran ska inspektera på lördag. Jag misstänkte att det var på gång, då jag såg att stoets (Lassie - hon jag red på varenda dag) juver började fyllas under de sista dagarna vi var där. Lite synd att det inte hände när vi bodde där..

Jao

Tog mig iväg i regnet idag. Gjorde om piercingarna jag stört mig på och trodde i min enfald att jag skulle fixa att gå och träna. Men när jag kom dit och stått på stepmaskinen i 15 minuter fick jag så sjukt ont i huvudet och lite feberkänningar, så jag cyklade helt sonika hem istället. Nu ska jag vila. Jag är barnledig ikväll. Ett visst ex meddelade på sms idag att han reser bort imorgon (och därför ville träffa sonen idag) och blir borta till 5:e april... Fint att få veta i god tid - verkligen. Alltså går mina planer för nästa helg åt skogen. Om jag inte fixar barnvakt dvs. Får se.

Snark

Har ingen blogglust alls just nu. Men men.

Ska luncha med förra kollegan på fredag, vi ska mötas på kontoret. Och jag är helt ok med det!

Jo, också har jag piercat mig lite. För att jag råkade ha råd just nu. Lika bra att smida medan pengarna ändå finns där, dagen efter kan de vara borta. (Ja, min plånbok är magisk)

Tyvärr är det två av hålen som inte blev riktigt bra, symmetrifreak som jag är. Så det blir till att göra om och göra rätt. Även om jag kraftigt tvekar inför att göra om det ena... Den var inte skön så att säga. Men jag retar mig till döds på att den är sned, så antingen göra om eller ta bort - och då blir det göra om för den är verkligen snygg. Gärna så snart som möjligt, så att all läkning löper samtidigt. Hatar att inte kunna äta ordentligt.


Och ikväll kommer Ääänders. Wohoo!

Himma

Jag är tillbaka. Skönt att komma hem, även om det var skönt att vara borta. Ens eget är ändå bäst. Om bara mitt egna vore beläget på landet. I den naturen och den miljön. Gärna med några djur också. Nu ska jag njuta av kvällen och simma runt i min mysiga Qi Gongbubbla. Imorgon eftermiddag får jag hem sonen, men innan dess ska jag hinna träffa mitt vackra A några timmar. För hon är verkligen fin.



Jag spyr på allt vad Medveten närvaro och KBT heter. Det handlar bara om att effektivisera sitt tänkande och varande. Att fungera i alla miljöer oavsett ditt eget mående och din egen historia. Man erkänner att alla människor har historier och kanske upplevelser som tynger dem, men de ska man stänga in och låta passera.

Förra året hade jag en stark upplevelse när jag var och pratade på VC, där sjukgymnasten gjorde nån hypnosliknande övning med mig. Jag skulle stå på en perrong och se ett tåg komma. På tåget var alla mina känslor instängda. Jag skulle låta tåget passera. Allt det jobbiga var där inne, inlåst och säkrat. När det kom emot mig kom gråten. Jag vill öppna den där dörren och ta tag i det som väller ut framför mina fötter. Inte förtränga, vara oberörd och effektiv. Jag vill ta fram, beröras, få känna, förstå och bli färdig.

Bring the fucking train on liksom. I'm ready.

Update

Det snöade häromdagen. Och det snöade lots. Vi höll på och fejade i stallet och skulle sen ta in hästarna. Vi möttes av en snövägg och mörker. Famlade mig i blindo ner till bortersta hagen och kallade förgäves på djuren. De hörde mig inte i stormen, så jag var tvungen att gå ända längst bort för att de skulle se och höra mig. Sen gick vi på ett led, med mig i täten, mot stallet. Det såg nog roligt ut. Fick ha bilen stående på tomgång för att vi skulle se någonting öht. Men det gick bra.

Idag är sonen lämnad i skolan, hästarna utfodrade och en massa mil redan körda. Det har blivit en del. Jag står i bilköer, flyger med lätthet mellan inre och yttre ringvägar och slappnar verkligen av där högt uppe i Terranon. Avskyr dock djupt skylten jag kör förbi 4 gånger om dagen. Vellinge, här är friheten större och skatten lägre. Men nu är sonen hos sin far, så nu behöver jag kanske inte se den så ofta.

Vi ser fasaner, harar och rådjur i princip dagligen. Mockar en massa skit och öser upp många kilon havre och hö. Det är ett heltidsjobb att vara här. Vi stupar i säng kl 22 varje kväll och orkar liksom inte röra ett finger efter att vi kommit in från stallet vid 20. Det är hundar som ska rastas, hästar som ska medicineras, fodras, ryktas, hämtas havre till och ridas. Släppas in och ut i hagar och fångas in när de rymmer. Sen ska man helst hinna få i sig lite mat själv mellan varven och hålla efter huset någorlunda. Men vi lägger ambitionsribban lågt. Djuren går först. Om man har tur hinns det med att fika frukost på Espressohouse, hälsa på hos flickvännen och göra utflykter som inte är nödvändiga.

Idag blåser det. Det är en bra dag.

Tjing

Är hemma en snabb vända efter att ha varit på möte på psyk. Stannar i Malmö över dagen, då jag har Qi Gong och fritidshämtning lite senare.

Jag har inte tagit en enda bild. Jag skäms. Men jag har tänkt många gånger att jag borde. Särskilt imorse, när jag stod och tittade ut genom badrumsfönstret (med tandborsten i munnen) och himlen var ljusblårosarandig.

Allt funkar bra där ute. Alla djur uppför sig någorlunda, även om jag fick klampa ner för trappan ett par gånger inatt och skälla på en skällande hund... Sonen red igår och ville inte sluta så roligt han tyckte det var. Och vackraste finaste A var besök igår tillsammans med mitt andra favorit-A. Som sagt, bilder... Jag ska bättra mig. Nu sticker jag till Espressohouse och käkar frulle!

Let's go

Om en timme sticker vi. Ska försöka uppdatera med bilder lite då och då under veckan.

Alert

Fick mat på Vegegården av Lina idag, det satt fint må jag säga. Sonen följde med en kompis efter skolan, så jag slapp laga mat och hann dessutom handla.

Min dator börjar knasa rejält nu (mer än vanligt dvs), så bli inte förvånade om jag plötsligt försvinner från cyberspejs.

Förresten så får jag finbesök från Gbg imorgon, Peter kommer ner för suspensionträffen (som jag inte kan vara med på... buhuu.) och tittar in några timmar på eftermiddagen på väg till Köpenhamn. Och det är som vanligt hamburgerfredag med sonen och syrran. Fast jag lyckades glömma grönsaksbiffarna på AGs, de var betalda men fanns inte med i kassen... Klant!

Så dags nu

Fick ytterligare ett i raden av alla "Det var väl på tiden att du kom ut"-mail idag. Say what? Har det varit så uppenbart? Visst, att jag aldrig fått det att funka med killar och att jag haft lite underlig syn på relationer och män jämfört med andra. Att jag mest vill vara kompis med alla efter första dejten och att jag ofta aklagats för att vara känslokall och avtrubbad.

Too little, too late. Jag kom på det själv till slut.

Men jag har fortfarande inte berättat för familjen att jag träffat nån. Mest för att jag vet att de förväntar sig (och hoppas) att denna nån ska vara en man. Men jag har en del släkt på facebook, moster och kusiner tex, som nu vet. Det sätter ytterligare press på mig att prata med familjen. Snarast!

Torsdag uppdateringsdag

Det kan väl vara på sin plats med en liten uppdatering.

Är det outat på facebook så gäller det liksom.
We are now officially an item. Jag och A.
Det är bra, jag är glad.
Och på lördag bär det ut på slätten.
Alla involverade är glada och längtar!

Ja, det var väl det liksom.

Är bra mycket bättre från min förkylning idag, men har en envis slemhosta kvar.

Måndag bradag

Vaknade i vettig tid, snorförkyld, tung i huvudet och tjock i halsen. Men som tur var kom jag trots det iväg till qigongen, det var jätteskönt idag. Trots min höga puls och kassa tillstånd. Nu har jag just ätit nån äcklig fryst pirog och får nog ta mig till Konsum och köpa mjölk.

Sonen blir borta en extra dag så jag får hem honom imorgon istället.

Nu Konsum! Måste ha mjölk till mitt te.

Crab

Söt va? :)

Weird

Såg just Delicatessen. En mycket underlig men skitcool film. Underbart foto, bra skådisar och en sjuk story.

Glöm nu inte att titta på Genusmaskineriet kl 22.10 på SVT1!

Gonatt!

Finhelg

En bra jävla helg. Fredagen blev svår att toppa I say.

Men gårdagskvällen spenderades hos Anders lagandes veggolasagne, ätandes dito, med tedrickande, umgåsande, vinylbotaniserande och filmtittande.

Idag tog jag bussen ut till Oxie, lånade bil och syster och körde ut till den skånska slätten. Där vinden hittar in överallt och har fri lejd över åkrarna. Frusen in till benet, hästbuffad och kattspunnen (och med sår i öronen) körde vi sen nån lång konstig omväg hem till föräldrarna.

Körde förbi en trafikolycka och höll på att själv krocka när jag (lite sent) upptäckte att min avfart var avspärrad. Höll förresten på att bli krockad med också, i en rondell av en idiot som skar in precis framför mig och svängde vänster från högerfilen. Att köra bil är livfarligt. Man kan dö.

Nu lyssnar jag på Leonard Cohen, fryser fortfarande och ska sätta på tevatten snart. Anders kommer hit och jag har en aning om vad vi ska prata om.

Tjock

Förkylningshelvetet sätter sig som vanligt vid esberitoxande i huvudet. Men om några dagar är det över.

Och när alla andra skaffar platt-tv, ärver jag föräldrarnas tjock-tv. Stor jävla klump som sabbar mitt rums perfekta balans. Får se om jag vänjer mig, eller om jag får lämna tillbaka den.

Tjoho

Tralalalalaa...

Sitter och varvar ner med ett glas vitt te och lite tända ljus. Och allt jag kan tänka är Jajaja och Finfinfin. Underbar. Vacker. Smart. Ochalltannatbra. Jag tycker verkligen om vem jag är med henne. En känsla som få personer väckt i mig förr.


Imorgon (läs: idag) ska jag sova länge.

Flytt

Så, nu har föräldrarna flyttat. Vi var så många att det bara tog 45 minuter att lasta av och in i huset. Tur det för jag känner mig jätteförkyld, en gåva från sonen gissar jag. Synd det, för jag var sugen på att träna idag. Alltid ska det komma en förkylning och störa, när jag väl kommit tillbaka in i träningen. Har gott med träningsvärk idag, tränade rygg och mage igår och det känns mysigt idag. Som om jag verkligen tagit i för en gångs skull...

Vegevaddå?

Idag har jag varit en dålig vegeterian. Eller snarare ingen vegeterian alls. Men jag tänker inte berätta vad jag ätit...

Och efter tre vetebullar (varav den ena med grädde i mellan) kan jag nog glömma att det var nån nytta med att stå och svettas bort 150 kcal på stepmaskinen i 40 fucking minuter.

Feta- & spenatpaj

1 paj, ca 4 personer
225 grader


Pajdeg:
3 dl mjöl av valfri sort, jag gillar graham- & kikärtsmjöl
125 g smör
4 msk vatten

Fyllning:
1 pkt fetaost
1 lök
fryst bladspenat
1 tsk sumaq (syrlig lilaaktig krydda som kan köpas i blattebutiker, kan utelämnas)
salt & peppar
1 burk creme fraiche
1 äggula


Knåda ihop smöret och mjölet till en smulig blandning, blanda i vattnet och knåda ihop. Platta ut i en form med löstagbar botten och sätt in längst ner i ugnen 10 minuter.

Hacka löken, tärna fetaosten. Stek löken mjuk men inte brynt och häll då även spenaten i stekpannan. Låt stå på svag värme så att spenaten tinar men inte steks och tills all vätska dunstat. Blanda i sumaq, salt och peppar och ost. Ta av från värmen.

Blanda äggulan med creme fraichen och häll i ost- & spenatblandningen. Häll alltihop i pajskalet och sätt in i ugnen ytterligare 30 minuter längst ner i ugnen. Godast om den serveras ljummen med en sallad.


Receptet funkar säkert alldeles utmärkt att göra med vanlig äggstanning, men eftersom jag är äggviteallergiker har jag fått uppfinna min egen äggstanning.

Tro inte du är tuff

När vi skulle iväg till Zoozity igår sa sonen (med ett litet flin i fejjan) till mig med största allvar att Du är faktiskt inte tuff mamma, om du tror det. Han syftade på mitt häng på byxorna. Här blir man nedplockad minsann. Ja, är man närmare 30 så är man väl typ skitgammal. Jag kontrade med mitt Man får faktiskt ha det man tycker är fiiint. Sådetså.

Recept på pajen kommer senare. Nu ska jag lyssna på Zappa (den mannen har nog varit hög en hel del i sitt liv), dricka te och läsa ut Barnrika.

Helgen börjar nu

För mig så är varannan torsdag början på min helg. Så fort jag lämnat sonen på fritids och vet att jag inte får hem honom senare infinner sig en speciell stämning. Ett lugn och en vetskap om att jag i 5 dagar bara har mig själv att rå om. Det värdesätts. Ett avbrott. Som två olika liv.


Stack och tränade direkt efter lämning imorse och det var jätteskönt. Tar det fortfarande lugnt och lider inte alltför mycket av det, även om fru Karaktär är där ibland med sina tävlingsplaner och storsatsningar. Jag hör vad du säger - säger jag då.

Nu måste jag äta innan jag tynar bort på allvar.

Vilkendag?

Sonen hemma idag också och det märks att vi gått och nött på varandra några dagar nu. Men trots det har dagen förflutit utan större samman-drabbningar. Bjöd hit syrran på middag och vi tog även en tur till Emmaus. Nu ska jag nog ta mig lite kvällspaj...

Lite jobbigt att inte veta om någon i familjen läst mitt outingblogginlägg. Syrran antydde inte någonting om nått, så jag antar att hon inte läst. Gissa om jag kommer gå omkring som på nålar.

Fegis

Jag är en fegis. Eller egentligen inte. Ogillar att uprepa mig bara. Därför skrev jag ett inlägg på gamla bloggen om att det är chicks som gäller framöver. Det kändes som att göra slut på sms. Brorsan högg mig på msn direkt efteråt och gratulerade, vilket kändes skönt. Även om det i min värld inte är big deal, så vet jag att inte andra nödvändigtvis ser det på samma sätt. Även om det borde räcka att omgivningen vet att jag mår bra. Och nej, det här är inte ännu en av mina idéer.

Dessutom gjorde jag slut med min psykbehandlare på hennes telefonsvarare (jag kan inte komma idag, skicka ingen ny tid, jag avslutar vår kontakt) det kändes också fegt. Men varför utsätta mig för onödig press, hon är knappast någon som betyder något ändå.

Eeeh

Sonen är hemma och är sjuk och det är ganska soft. Vi har det soft nuförtiden. Och jag gjorde min världsberömda spenat-/fetaostpaj idag. Som ska ätas imorgon... Om jag inte... skulle ta mig en smakbit redan nu...


Förresten så ska jag till A på filmkväll på fredag. Filmkväll är sååå vår generations dricka te. Ska bli trevligt. Hon är fin.

Bilder från Höör

Dagen i korthet

Avverkade 3 timmar på Andys lekland tillsammans med sonen, dennes klasskompis och hans mamma. Ungarna såg vi inte mycket av och jag är djupt imponerad över hur bra jag orkade med och hur mitt humör höll sig stadigt uppe. Det borde vara ett eldprov alla utbrända får gå igenom när de säger sig må bättre. Klarar man 3 timmar där är man fan seriöst på bättringsvägen. Även om jag var helt slut i huvudet efteråt. Sen åkte vi hem, lagade middag med kexet T som tittade förbi, barnen lekte. Han var inte överdrivet förvånad över min flathet, men blev svartsjuk av att jag bara några månader efter att vi gjort slut allvarligt funderat på att flytta ihop med Anders. Att någon annan än han betyder något i mitt liv. Oavsett relationsform.

Vi kan nog bli väldigt goda vänner om han bara släpper sånt trams. Det som var var ju äkta och fint och bra. När det var bra. Håll kvar och när minnet av det istället för att svartsjuka dig liksom.

Nån var trött och däckade omgående efter läggdags.

Numerologi

Anders (av alla personer...) länkar till ett livstalstest. Mitt resultat är 8, jag är en åtta. Som flummig alternativare är jag inte förvånad över hur bra det stämmer.


Livsväg 8, den målmedvetna materialisten:

Åttor är i allmänhet starka och självständiga människor. De är beredda att kämpa hårt för att nå sina mål, så väl i arbetet som i till exempel någon sport. Åttor kan till och med bete sig hänsynslöst för att nå dit de vill.

Har du livstalet 8 är du en ambitiös person som litar mycket på din egen förmåga. Du är duktig på att planera och följer också nästan alltid din plan. Att organisera är också något som du nog kan lägga till på din meritlista. Du har en girighet som få och är inte rädd för att gå din egen väg. Att hjälpa människor är något som du gärna gör eftersom du vill att andra också ska bli så självständiga som du. Det är inte omöjligt att du är duktig i sport eftersom du antagligen även på det området sätter upp höga mål.

Arbetet tar mycket av din tid vilket medför att familj och vänner kan bli lidande av detta. Du kan ibland uppfattas som ytlig då du tycker utseendet spelar stor roll. Du blir lätt frustrerad och bör nog fråga dig själv varför.

Sluta jiddra börja trolla

Gjorde slut med psykiatrin igår, efter en kort och inte alls intensiv tid tillsammans. Jag vet vad jag vill ha och det kan inte erbjudas mig. Tack och adjö dårå. Jag är för frisk, jag klarar mig för bra, jag är för duktig på att ta mig fram trots motgångar. Men tjena liksom - det är ju just det som är mitt problem. Att alltid hålla ihop, trycka undan och tuffa på. Fick min tredje diagnoskod igår, samlare som jag är, och nu är det även konstaterat att jag, förutom generaliserad ångest och stark stressreaktion, lider av neuroasteni. Trötthetssyndrom på ren svenska. Jag hade velat ha min uttmattningsdepressionsdiagnos då i början då jag allra mest behövde den, men sånt delas inte ut längre. (Husmark Persson går ut och meddelar att svenska folket är friskare nu. Så kan man också tolka ett radikalt ökat antal avslag pga ändrade kriterier. Direkt nedstigna från de allsmäktiga i regeringen och mottagna med varma famnen av FK...) Äktheten i de beskrivna symptomen ska först testas i ett år innan ett erkännande kan dimpa ner, när det egentligen inte behövs längre. Att lyssna på patienten är så 1900-tal liksom.

Funderar så smått på att ta kontakt med vårdcentralen igen och påbörja deras stresshanteringsprogram. Det där som skulle prackas på mig i min djupaste kristid då för ett år sedan. Nu känner jag att jag skulle kunna tillgodogöra mig nått sånt. Men först vill jag höra vad FK kan erbjuda mig. Psyk-överläkaren sa åtminstone att hon på mötet med FK skulle stötta mig i vad jag än ville företa mig. Bara hon blir av med mig. Alnarp Alnarp Alnarp. Goddamnit!

Alla dessa A:n

A:et nedan är ett nytt A. En ny bekantskap. Ett A av honkön. Ett sött/snyggt A med skön stil, smart huvud, glada ungar och grym lägenhet. Men hon röker. Jag har feta issues med rökning. Jag luktade rök i håret när jag kom hem, trots att jag bara stått bredvid henne utomhus då hon rökte.

Jag är ändå glad att jag tog initiativet att träffa henne. Hon sa att hon aldrig vågat föreslå det själv, men skickade glatt och uppskattande sms en timme efter att jag kommit hem. Men rökningen. Ja...

Så

Jag föll för reklamen. Men det är god reklam. Så nu streamar jag bara miljövänlig vind- och vattengenererad el. En så jävla medveten konsument jag är då. Tsss.

Sol!

Solen skiner, jag kom iväg och tränade imorse, långfikade sen med vackra A, sonen följer med en kompis hem efter skolan, en kille kommer och köper räkor om en stund och jag ska i lugn och ro pilla i akvarierna... Kort och gott - livet är för jävla bra idag. Och alla andra dagar. Kärlek.

Pling!

Nu fattar jag!

När jag bar min tunga rygga där på busshållplatsen så handlade det varken om Marocko eller äventyrslusta. (Inte enbart i vart fall.) Jag tänkte ju att om jag inte orkade bära ryggan från ena busshållplatsen till den andra utan att benen vek sig, så skulle jag knappast klara ökenmarschen. (Läs: Hur ska jag orka heltidsliv och heltidsjobb om jag ibland inte ens orkar fixa det nödvändiga utan att behöva sova i dagarna tre?) Men jag mindes också att jag i drömmen kände mig lugn och sa till mig själv att det är ju vad utbildningen är till för. Att träna upp min styrka så jag klarar marschen. Det är inte målet, utan vägen... Osv osv.

still here

Inatt drömde jag bland annat att jag skulle iväg till Marocko och genomgå träning för att bli främlingslegionär. Ryggan var skittung och jag undrade hur jag skulle orka gå från den ena busshållplatsen till den andra. Så funderade jag på hur jag skulle orka genomgå utbildningen om jag inte ens orkade min egen rygga och hur jag skulle klara den avslutande ryggsäcksmarschen (typ baskermarschen antar jag, fast i öknen). Sonen skulle bo på fritids, men det var liksom lungt - för han visste att jag bara tränade, inte krigade.

Innan jag somnade igår tittade jag på Lobstermen på Discovery och drömde om att gå på en sån båt nån gång, det verkade lagom livsfarligt och häftigt. En krabbfiskarbåt hade gått lika bra. Efter det var det nått program som hette Världens tuffaste brödraskap om en armé viltvårdare i Afrika. Och kombinationen av dessa två skapade militär i Marocko.

Men imorse när jag vaknade längtade jag allra mest till Island och en vecka på hästryggen. Hade jag haft pengar hade jag åkt på studs och tagit syrran med mig. Jag har lite för välutvecklad äventyrartarm för att vara förälder. Men det är kanske bra, annars hade jag nog varit typ död nu.

Förresten drömmer jag ganska ofta om för tunga ryggsäckar som gör att benen viker sig under mig. Nu var det ett tag sen sist, men inatt kom det. Vilket innebär att jag bör chilla lite och inte rusa iväg och ta på mig för mycket.


Och nu är det snart för sent för mig att hinna träna. Skickligt!

Snörvel

Är snuvig och nysig, men får inte kläm på om det är allergi eller begynnande förkylning. Vilket är ganska relevant ur ett träningsperspektiv. Jag misstänker dock starkt att det är det nyåterintroduderade duntäcket som är boven. Så nu åker det. Särskilt skönt är det inte heller. Antingen fryser jag som ett djur eller så svettas jag som en gris. Skit är det med snuva i vilket fall. Kliar i ögonen och halsen också. Men nu borde jag ta mig till träningen istället för att sitta här och gnälla. Gonatt.

Avsteg

Blev ingen träning. Kände stort sömnbehov som jag gav efter för. Var inte i någon fysisk toppform idag direkt och tillät mig ta en vilodag. Imorgon blir det träning på förmiddagen för sen har jag tråktvätttid.

Jäs

Hur jävla jäsigt är det på en skala att planera in att sova hela dagen? Bara för det ska jag inte göra det. Ska komma iväg och träna och handla mat för räkpengarna. Räkor är big business. Ska skicka två paket med akvarieväxter också, tyvärr inte lika fett med cash i den branschen. Men några kronor hit och dit betyder att jag kan ta en fika hit och dit utan att få dåligt samvete. Vilket för övrigt suger. Dåligt samvete alltså, inte fika. Senare i veckan ska det maratonfikas med ev. ny bekantskap.

Fick förresten en cd i posten i slutet av förra veckan. Söta kexet T hade snickrat cd med medföljande meddelande "bilmusik till nästa gång du lånar bilen" och det låg både ettochtvåochflera underliggande meddelanden i låtvalen. Jag menar: Heart sized crush, Nu har jag fått nog, Love is wicked och Supermassive black hole... My god. Men jag blir bara glad i hjärtat, inte störd och avig. Älskar när människor lägger ner tid, kraft och kreativitet för att säga något eller bara glädja. Själv är jag dålig på det, jag blir uttråkad redan på idéstadiet. Men jag har andra sätt. Som pure fucking kärlek och öppenhet tex. Det brukar också uppskattas.

Efter helgen

Har egentligen massor av halvfärdiga tankar i huvudet som vill komma ut, men jag måste sortera och portionera lite. Så jag börjar från fel håll. Vaknade med ett vackert brunt hår alldeles i näsan idag, och nej jag har inte färgat håret. Gnällochgny över den tidiga morgonen, frukostochpusshejdå och pendelbuss till min egen stad för att besöka FK.

Mötet gick bra, jag fick sagt vad jag ville ha sagt och hon höll med och var trevlig och förstående. Sånt betyder nått. Särskilt efter ett år av misstro och ifrågasättande. Jag gjorde allt för att sälja in Alnarp, men hon hintade att jag smörade fel macka, hon är bara min handläggare tills jag varit sjukskriven ett år - vilket är typ nästa vecka. Men hon ska vara med på avstämningsmötet och sen blir det överlämning. Efter mötet med henne vet jag att det finns alla möjligheter! Och att det är jag som sätter takten. Det här kommer att ordna sig. Som fan.

Nu snurrar Victor Jara (theoneandonly, inte Wiehes version) på LP-spelaren som fått nytt liv i form av ny pickup. Och jag har just sålt räkor för fjärde hundralappen på två veckor. Skorna är fortfarande i min ägo. Tur det, för jag har inget annat att ha på fötterna. Och jag har varit på Qi Gong. Jag och 5 tanter i ett litet mörkt utrymme på ABF, med gröna mattor på golven. Helt rätt! Hållning, blodcirkulation, andningsträning och avslappning. Precis vad jag behöver. Först var jag besviken, jag har i min ungdom gått på Qi Gong 1 år hos nordens hårdaste instruktör... Va, ingen utmaning! Va, helt mesigt och ofysiskt! men sen inrättade jag mig och förstod att det är precis vad jag behöver just nu. Och tanterna var ganska söta. Särskilt en som liknar Lottas (på Bråkmakaregatan) granntant. Bulltant delux. Det kändes dessutom jävligt rätt att vistas i ABFs lokaler efter en hel helg läsandes Mary Anderssons romaner.

Jag ryser när jag cyklar mellan kyrkogårdarna, de fd. arbetarbostäderna på Sorgenfri (som nu tävlar om att vara dyrastistan), Värnhem, Schougens bro och Pilgatan. Där de levde, slet, svalt, tiggde, söp sig blinda för sina sorger och visade rumpan för en 25-öring. Bokens Maria (från Borstahusen) har funnits på riktigt. Det är kvinnor som henne vi är släkt med - glöm aldrig det. Hon har gått på samma gator i samma stad fast i en omvälvande tid långt från vår trygga verklighet. Då arbetarna började ta sig ton och organisera sig. Och kämpade för sina rättigheter med sina och sina familjers liv som insats. Genom blockader och strejker som kunde utplåna hela kvarter, krävde de skäliga villkor och att ha råd att leva på sin lön och leva längre än till tretti.

Fy fan, säger jag bara.

Vet er historia.

hejhallå

Tog mig mycket motvilligt till gymmet igår. Försökte slingra mig ur det - kände mig verkligen skittrött, men den där sidan av mig som faktiskt har karaktär tog tag i saken till slut. Undanflykter undanflykter, tro mig... Jag förstod hur viktigt det var att ta mig dit, efter två veckors uppehåll, så jag hade inga krav på prestationer på mig. Gå dit, vifta med armarna, drick vatten, kolla läget, tjenis tjenis och gå hem typ - det dras 200 spänn från kontot oavsett liksom. Igår gick det alltså. Syrran var med och fick sola på mitt klippkort, sen satt hon bredvid mig när jag stod på trappmaskinen i 20 minuter. Och som jag vet, så blev jag pepp efteråt och hade inte svårt att ta mig dit idag och köra på riktigt. Gött. Såg en kvinna där idag som mest såg ut som en man. Blonderat hår, full krigsmålning och sillisar, men ändå - hon såg ut som en kass transa typ.

Sålde lite räkor, sorterade lite räkor, tömde ytterligare ett akvarie (så nu har vi bara 3!!!) och sen kom sonen hem med en kompis och det var fullt ös. Eller ja, det gick jättebra tills sonen bestämde sig för att använda ett lysrör till trumpinne. Kraschkras och efterföljande total tystnad. Jag blev inte alltför arg, utan dammsög upp det.

Har kommit på att jag inte ska sitta med när sonen har kompis här över middagen. De får sitta och äta tillsammans och tramsa bäst de vill. Så slipper jag att konstant skälla och tjata, bli stressad och få magknip. En temporär lösning, hoppas självklart på att kunna äta i alla möjliga sällskap sen.

Imorgon sticker jag till stugan i Höör och ugglar. Får se hur länge jag blir kvar.

Ciao.

Måndag latdag

Världens antiklimax. Skulle ju till psyk idag och göra slut med min "terapeut", men så ringde de och sa att hon är sjuk!

Kommer inte iväg till träningen idag heller, åt som om jag skulle träna men kom inte längre och nu är det för sent. Funderar på att börja träna på morgonen. Kan vara bra att återvänja mig vid att göra mig klar och komma iväg ungefär samtidigt som sonen. Som det är nu så faller jag alltför ofta offer för tröttheten och somnar om till lunch. Kroppen vill ha sömn, men jag ska försöka ge den det på normala tider framöver.

Två oväntade räkningar gjorde att jag nyss sålde fonder för att klara månaden. Hur mycket vilja jag än har så hade det hursom blivit svårt att klara en månads mat med en tusing på kontot. Har fortfarande inte fixat med ekonomin. Vet att jag borde, kanske ikväll. Men då kommer ju Lina! Fina fina Lina.

Fick två lappar från FK i posten. En tid för möte med handläggaren och en tid för avstämningsmöte med FK, AF och psyk. Jag fick ett frågeforumlär med konstiga frågor också, som jag ska fundera på tills jag ska dit. Och genast får jag prestationsångest. Liksom den där KY-utbildningen jag vill gå - de vill ha ett personligt brev med ansökan. Det är liksom KY-nivå och ingen jävla kärnfysik, men likförbannat får jag prestationsångest. Den största utmaningen som ligger framför mig nu är att prestera på en "lagom" hög nivå. Annars kommer jag inte att hålla genom två års studier. Men jag kommer att fixa det! Självklart kommer jag att fixa det.

Jo! Fick brev om att Qi Gong-kursen börjar nästa vecka! Ska bli roligt.

Ekonomi

Ekonomi är fan nått av det tråkigaste som finns. Och det är ju nödvändigt att ha koll på den. Vilket jag inte riktigt orkat ha på sista tiden. Det ska bli ändring på det, ska bara att sätta mig ner de där timmarna som behövs... Ska ordna till nån typ av balanskonto så att jag slipper överraskningar i form av 11000spänniräkningarmånader.

Det blir en knaper månad insåg jag när saldot bara låg på lite över tusenlappen när jag tittade nyss. Syrran är skyldig mig ett par hundringar som jag kan kräva in, jag ska sälja ett par svettiga gamla skor till nån fotfetischistsnubbe för ett par hundra och sen blir det väl till att gå igenom gömmor och förråd efter saker att kränga på blocket. Jag ska FAN INTE röra pengarna på fondkontot, if it so kills me! (Särskilt inte sedan de fortfarande går ner i värde.) Jag är glad att jag satte in de oväntade tusenlapparna där och inte på lättåtkomliga sparkontot. Ska bara klippa kreditkortet också, detta djävulens påfund. Eller lämna det i en nära väns försorg, som noga förhör mig om inköpens nödvändighet innan utlämnande...

Ordning och reda. Ordning och reda...

Freitag

Blev uppringd av FK, ny handläggare (igen) eftersom jag numera är arbetslös (om jag inte vore sjukskriven dvs). Jag har träffat henne flera gånger förut i andra sammanhang och hon är ganska trevlig. Efterfrågade avstämningsmöte och eftersom hon just tagit över mig så vill hon träffa mig själv först. Sen blir det möte med AF, FK och psyk (wohoo...). Vilken samling liksom. Jag berättade att jag mår mycket bättre och att jag själv kollat upp olika rehabmöjligheter och kommit fram till att jag vill gå på Alnarp. Hon hade hört talas om det, men enligt henne hade de aldrig skickat någon dit och det var inte upp till henne att besluta osv osv. Det lät hela tiden på henne som om hon hade någon annan plan klar redan. Hon berättade att AF har bra program för arbetsträning av utbrända osv osv. Jag ska fortsätta tjata, var så säker. Hatar "så har vi aldrig gjort förr"-mentaliteten. Sen tyckte jag hon gav (totalförvirrade) överläkaren på psyk alldeles för mycket att säga till om ang. vad som kan vara lämpliga arbetsuppgifter och vad jag ska undvika osv och att hennes ord var viktiga för bedömningen. Det vet väl jag bäst om nån?

Men det kommer säkert att gå bra, jag ska förbereda mig och inte ge dem några alternativ. :) Och jag ska definitivt fucka samtalskontakten på psyk. Vill de ge mig det jag vill ha, är det bra. Annars drar jag. Fattar inte varför alla ska envisas med att ge mig just det jag utryckligen inte vill ha? KBT funkar inte på mig, jag behöver inte det. Det verkar väldigt svårt att köpa. Istället tror de att man är knäpp och har hybris. Det är inte säkert att vår kbt är samma som vårdcentralens kbt. Idioter. Det är inte behandlaren jag har problem med (eller jo, de också) när det gäller kbt, det är den fucking modellen/metoden!


Idag ska jag träna för första gången sedan jag blev våldsamt förkyld då för drygt nån vecka sen. Och så ska jag besöka akvarieaffären...

Sötegöte

I eftermiddags när jag vaknat till och missat ett samtal från FK, cyklade jag och hämtade sonen på fritids. Sen tog vi bussen in till Caroli för födelsedagspresentsinköp. Hans klassis ska ha kalas på lördag och efter noga övervägande inhandlades och paketerades slime och två nyckelringar. Sen fikade vi på Espresso House, jag chai och han Tip Top. Han lyser verkligen av glädje och harmoni numera! Som om det ledsna, arga och dystra oket han verkade bära på förut helt har ramlat av honom. Och det gör mig så innerligt lycklig att se. Vi skrattar, skojar, pratar och har roligt tillsammans. Lyfter varandra och mår bra.






När vi sen kom hem åt vi mackor och tittade på barnprogram. Sen läste vi lite och kollade på Cops. Efter ett tag fick sonen grus i ögonen (naaaw) och ville sova...

Läsa eller inte läsa

Det är frågan. Vem ska få läsa här? Egentligen ingen som jag känner, eller som på minsta vis står mig nära. Det finns de som jag litar på fullt ut, som inte dömer och inte ifrågasätter. De får följa med. Men som tex brorsan. Honom litar jag på, han undrar om adressen, men jag är inte säker på att jag vill ge honom den. Sist vi träffades uttryckte han lättnad över att jag dejtat en dansk snubbe, för "ett tag där trodde jag du höll på att bli lesbisk". Jag sa inget då, men borde ha gjort det. Jag blev ställd, eftersom jag föreställt mig att han var en av de i min närhet som skulle reagera minst på mina sexuella preferenser.

Mina föräldrar lever fortfarande i nån illusionistisk bubbla där jag snart kommer att träffa någon (man - men det är outtalat), för det ska man ju - det är bara en tidsfråga. Jag har berättat för dem för flera år sedan att jag dras till tjejer, men det verkar ha försvunnit ur deras medvetande, eller så tog de aldrig det på allvar. Nu känns det ju ganska aktuellt att de vet på något vis. Nu när jag liksom rett ut för mig själv att det är kvinnor som gäller framöver och t o m är igång och dejtar kvinnor.

Jag har alltid varit öppen och avspänd när jag pratat om min sexualitet, det behöver inte vara så jävla hypat. Avskyr när killar (främst) tappar hakan och dreglar när jag nämner att jag dras till tjejer. Det är väl fan ingen big deal! I min värld är det lugnt liksom, men jag kan ibland glömma att det inte är likadant i alla andras medvetanden.

All kärlek är fin. Världen är full av människor som potentiellt kan älskas och älska dig tillbaka. Jag älskar inte många, men de jag älskar älskar jag mycket. Jag älskar mitt liv och jag älskar att leva!

Jomen

Igår åt vi köpepizza till sonens stora förtjusning, det händer i princip aldrig. När jag sa att vi skulle äta pizza började han leta efter degen... Söta syrran var barnvakt och jag bussade iväg till Anders (som jag fann helt vilsen på Värnhem.. ;)) och sen vidare till Orkanen. Ehrenberg gjorde mig inte besviken och hällde ytterligare lite mer bränsle på min eld. Sötesonen hade ett timmeslångt hostanfall mitt i natten och det var väldigt synd om honom, men det blev skola idag trots vilda protester. Han lekte spöke vid frukosten och vi tände ljus och åt pizzarester. Det är mysigt att ha vuxensällskap på morgonen, syrran hjälpte mig att få en bra start på dagen. Mjukstart deluxe. Så mjuk att jag 8.30 somnade i soffan och sov vidare till 12.30...

Den här bloggen alltså. Jag känner på mig att jag snart kan öppna mig på riktigt här. Det är mest vanan som hänger kvar, vanan av att censurera för de närmaste. Den ska jag nog lyckas skaka av mig så småningom.

Hursomhelst så mår jag väldigt bra nu, det mesta börjar falla på plats. Jag jagar fortfarande FK för att övertyga dem om att jag ska få komma till rehabträdgården i Alnarp, men ska ansöka till Hvilan och deras KY-utbildning i dagarna. Hej studiemedel och knapert leverne! Jag hoppas fortfarande på att kunna flytta ihop med Anders, kanske i en hyreslägenhet - eftersom jag inte får låna (fattiglapp). Jag dejtar en långmörksnyggsmart tjej, det leder nog ingenvart förutom till ett antal trevliga träffar och det känns helt ok. Det viktigaste är att jag vet var jag har mig, vad som är viktigt, var jag är på väg och vilket liv jag vill leva. Inget annat spelar någon roll. Det går bra nu. Jag är stark nu. Och det är en sjukt häftig känsla.

Ehrenberg i Malmö

Ska bli jätteintressant ikväll!

Våga vägra vara borgare med Johan Ehrenberg- en kritik av den borgeliga alliansens förda politik ur ett feministiskt- och miljöperspektiv. En sak är säker och det är att: En annan värld är möjlig!

Plats: sal D131 på Malmö Högskolas bibliotek, Orkanen den 30/1 kl.19.00-20.30.Arrangörer: Miljöpartiet de gröna, Mp:s studentförbund, Feministiskt Initiativ, F! Student, ABF, Kvarnby Folkhögskola

Right on the fucking spot.

Snark, gäsp, tråk.

Sonen fick vara hemma idag, sjuklingen. Han vill hemskt gärna vara hemma imorgon också, jag är tveksam - han har ju ingen feber, bara snor och host. Men det är klart att han också kan behöva lite semester ibland. Gick ut en sväng idag och dumpade saker på Emmaus. Han blev kvar hemma. Jag behövde verkligen den lilla promenaden.

Nu har jag avbokat psyk två gånger i rad, och när hon frågade mig om nästa tid ska stå kvar var jag nära att säga nej. Men det gjorde jag inte. Ska jag avsluta, ska jag göra det ordentligt. Jag vill tala om att jag inte tänker komma mer, face to face. För det är nog vad jag bestämt mig för, nu när jag känner efter. Någon behöver hjälpa mig att rota och gräva, lyfta känslor och sortera tankegrenar. Men hon är inte denna någon.

Tjohej.

Förresten så fick jag sålt mitt gamla skrivbord i fredags. Hjälpte killen att köra det hem till honom, jag vet ju själv hur handikappad man kan känna sig utan bil. Sen tror jag ju på utjämning. Förlora 1000, få 1000. Gör nån en tjänst, nån gör dig en tjänst. Bjud nån på lunch, bli bjuden på lunch. Behöver inte vara samma person som är inblandad åt båda hållen. Tex: jag kan få en oväntat hög elräkning, men en månad senare får jag oväntat in pengar från annat håll. Allt jämnar ut sig.

Var glad och snäll - världen är glad och snäll!

Nu ska jag köra till Lundet.

Skogen

Har haft en underbart skön söndag. Inledde med frukost hos Grannen med fina-Lina. Sen packade jag in mig, Anders och hans kids i bilen och åkte ut till bokskogen.

Och nu är det snart dags att åka till Lund och lämna tillbaka bilen. Jag kommer att sakna den!

Kortis

Här har ni min vad, nygrillad. Ser inte jättemumsigt ut. Men det gör inte så värst ont, och jag hoppas på snabb läkning!

Har haft fullt upp både i torsdags, igår och idag och helt plötsligt kommer exemen som ett brev på posten. Armvecken är blossande röda och kliar så jag blir tokig! Men jag är väldigt nöjd med att ha besökt IKEA igår. IKEA som jag avskyr. Verkligen. Och det utan att få varken ångest eller annat skräp. ´

Har hållt på med nya akvariet men blir inte nöjd... Känns frustrerande och högst otillfredställande. Får fundera vidare på hur jag vill att det ska se ut. Behöver förmodligen andra växter och en väl genomtänkt idé. Får sätta mig och skissa imorgon, just nu är jag så trött att jag bara vill sova i dagarna 3.

Hursom så har jag kört en hel del bil i dagarna och det känns totalt annorlunda mot när jag körde sist. Jag är avslappnad, backar, parkerar, kopplar släp och kör både hit och dit utan att känna mig stressad eller ens svettas. Förut svettades jag stressvett bara vid tanken på att sätta mig i bilen. Så tack ska framföras till T för bilterapin.

Imorgon (idag) är det söndag och tjohej var helgen slut.

Blubb blubb

Förresten ringde farliga fiskkillen idag. Tur att jag sparade numret med en varning så jag kunde låta bli att svara!

Vilken dag

Känns skönt att idag snart är till ända. Skjutsade en glad son till skolan, att åka bil när det regnar (eller annars också för den delen) är för oss lyx. Ringde upp de där som hade skrivbordet jag kärat ner mig i och bestämde hämtning i Hbg den och den tiden. Problem uppstod när jag kom på att min hjärna glömt tänkt ut hur jag sen skulle få åbäket ur släpet och upp i lägenheten. Fick till slut tag på en annan sjukskriven stackare (ja, det är bara såna hemma dagtid...). Åkte till macken, alla släp uthyrda, åkte hem, väntade, åkte och hyrde släp, körde 1 timme i var riktning och var så satans stolt över mig själv. Jag kunde tom slappna av vissa bitar av vägen. Bilkörning är ångest annars. Minsta ljud från bilen får mig att tro att den ska explodera mitt på motovägen.

Höll bara på att krocka en gång och det är bra statistik för en vårdslös förare som jag. Kånkade upp klumpen i lägenheten, tänk massivt trä, gammal stil = skittungt och otympligt (+ att min stackars bärhjälp är ganska nyhöftledsopererad...). Iväg och lämna släpet, köpa lokalbedövande salva, hem och äta några tuggor och sen iväg igen. Och vad som hände sen finns inga bilder på än, men det luktade inte jättegott, jag var jättenervös och tyckte att pennan som markerade motivet var vass (lokalbedövningssalvan hjälpte inget), men sen var det inte alls så farligt - det är fan så mycket värre att bränna sig på tungan av för varm mat. Jag hade två fina händer att hålla mig i och en panna som mötte upp min. De där mjuka läpparna och vackra ansiktet. Sen äta ute med finaste, prata lite skit och följa till bussen hejdå.

Rundade av med te hos Anders och hans sjukt goa ungar. Saknar min egen, men är samtidigt otroligt glad över mina barnfria helger. När skulle jag annars hinna flänga omkring som en galning? Gonatt.

Stök

Anyhow så mår jag bättre idag och ska göra den där grejen imorgon ändå. Den där grejen som kräver att man är frisk och som ni får se när den sitter där den ska.

Jag skulle ha åkt till IKEA idag, men inväntar syrrans sällskap på fredag. Sålde fiskar och golvlampa och gjorde om akvariet istället. Tömde ett av akvarierna helt och ska tömma ett annat till helgen, för att ersätta dem med ett mindre som jag köpt men inte hämtat. Jag har bil hela helgen, så jag kan få hem det och bli klar med akvariestöket. Måste bli av med mitt klumpiga skrivbord nu bara. Inte en jävel som ringt om det.

Snälla fina ex (bilutlånare T) kan vara bra att ha ibland. Jag känner inte många med bil och vill INTE be föräldrarna om något på ett bra tag nu. Det var ok att prata lite med T. Avspänt, neutralt men inte likgiltigt eller tråkigt. Jag är helt säker på att jag fattade rätt beslut när jag avslutade vårt förhållande i... oktober (?). Han ville ha svar, besked och bekräftelse. Han fick lite av varje, Em style. Han har gått och hoppats på att vi kanske skulle bli tillsammans igen, uppenbarligen har jag varit otydlig på den fronten. Nu finns det garanterat inga frågetecken kvar iaf, och det verkade som om han blev lättad på ett vis.


Pappa kommer hit i helgen och sätter upp alla lister. Jag har inte sagt något om att det dröjt som fan och funderade t o m på att anlita hantverkare för att göra det. Men igår sa han helt på eget initiativ att han ska göra det. Surt och besvärat, men det skiter jag i. Gör det klart det du påbörjat bara, så ska jag aldrig mer be er om något. Jag har bott i lägenheten i snart 2 år och är inte klar än... En skulle varit händig. Då hade det blivit klart på en vecka, med tanke på min intensitet när jag väl sätter igång med något.


Nu är det Jersey girl på tv3. Lovely! Det är en fin film.

Doh!

Sålde alla mina ciklider idag. En kille ringde och ville ha allihop. Eller ja, han var först. Fick säkert 8 mail och 5 telefonsamtal om de sketna fiskarna = uppenbarligen för billiga! Men, jag ville bli av med dem snabbt. Skitbra tänkte jag. Skitbra tänkte han. (Eftersom jag är en usel business doer.)

Han kom hit och håvade upp fiskarna. I could smell problems när han under tiden började fiska i mitt liv. Jag var mkt förtegen och ville bara att han skulle gå asap. När han skulle släppa ut sig själv hade han tryckt ner handtaget och öppnat en glipa när han plötsligt frågade om jag var singel. Eeeh va!? Sen drog han igen dörren igen och jag kände hjärtat bulta. Ja, för då skulle vi kunna fika nån dag - sa han. Nej det tror jag inte - sa jag. Jag kanske kan höra av mig - sa han. Nej, det tycker jag inte - sa jag. Han log och mumlade nått om "bara fika". Som tur var så gick han då äntligen.

Jag sparade hans nummer i telefonboken under namnet "Svara inte, farlig fiskkille". Och nu har jag fått ett mail om att han nog vill köpa räkor av mig också. Och att han gärna vill "bjuda ut mig i helgen" - NEJ JAG VILL INTE! Hur svårt ska det vara liksom. Jävla blocket. Jävla män. Jävla jävlars.

Ibland är lösningen att flytta

Jag drar mig hitåt. Bort från alla ögon. Till freedom of speech. På riktigt.



Jag är sjukt förkyld och irriterad. Irriterad på min familj, mina föräldrar. Och deras onödiga kommentarer som får mig att känna mig så liten så liten. Hade jag haft andra människor att be om hjälp hade jag väl för fan inte bett er! Ni som alltid tycker allt är så besvärligt och omständigt. Men när jag ber om att få låna pengar eller hjälp med att hämta saker som inte kan hämtas utan bil - då ska jag få utstå spydiga och nedlåtande kommentarer. Och pang så står den lilla försvarslösa flickan där. Hon vars parti ingen tar. Det måste hon ta själv. Jag lovar mig om och om igen att inte be dem om hjälp, men ibland måste jag. Och det slår sällan fel. Det ska trampas på mig, det ska förmanas och försäkras. Iallafall när jag ber om något. Kom inte och säg att min styvfar ser mig som sitt eget barn. Min syster behöver bara vifta på lillfingret för att få vad hon vill. Som en hund i koppel följer han hennes vilja.

Jag har jävligt många issues när det kommer till vår "relation" - min och min styvfars. Issues så allvarliga att jag drömmer om hans arga okontrollerade utbrott som skrämde mig som liten, så allvarliga att jag drömmer om den förnedring han utsatt mig för och så allvarliga att jag drömmer att han kväver mig med sina händer medan jag desperat försöker ropa på min mamma med en röst som inte bär. Issues så allvarliga att jag känner innerligt hat mot honom när jag får höra att han fått utbrott på min son. Jag vet hur lätt han blir skrämd, man behöver inte ta i from the top av sina lungor för att få honom att lyssna. Ingen skriker på honom. Så jävla onödigt. Jag blir fan inte fri!

Jag minns så tydligt skräcken då jag blev jagad uppför trappan, då jag blev kastad på sängen och nedhållen och korsförhörd, då han med våld tog sig in i mitt rum och jag stod livrädd på andra sidan dörren och försökte hålla emot. Det finns massor med incidenter att gräva i. Jag älskar inte honom. Han är inte pappa för mig och har aldrig varit. Vilket orsakat mamma stor sorg. Och jag kan inte påstå att hon alltid tagit mitt parti, vilket jag anser att hon borde gjort. Jag hade ju bara henne.



Jag ska iallafall ställa upp villkorslöst för min unge. Och inte anstränga mig minsta lilla när det gäller vår "relation". Jag har försökt, som i en dålig relation försökt intala mig att jag nog kan glömma och nöja mig och älska. Men det går inte, bagaget är för tungt. Sluta vara till lags - så löd ett av nyårslöftena.

Så det så.