Snark, gäsp, tråk.

Sonen fick vara hemma idag, sjuklingen. Han vill hemskt gärna vara hemma imorgon också, jag är tveksam - han har ju ingen feber, bara snor och host. Men det är klart att han också kan behöva lite semester ibland. Gick ut en sväng idag och dumpade saker på Emmaus. Han blev kvar hemma. Jag behövde verkligen den lilla promenaden.

Nu har jag avbokat psyk två gånger i rad, och när hon frågade mig om nästa tid ska stå kvar var jag nära att säga nej. Men det gjorde jag inte. Ska jag avsluta, ska jag göra det ordentligt. Jag vill tala om att jag inte tänker komma mer, face to face. För det är nog vad jag bestämt mig för, nu när jag känner efter. Någon behöver hjälpa mig att rota och gräva, lyfta känslor och sortera tankegrenar. Men hon är inte denna någon.

Tjohej.