Skilda världar

Sista ansökningsdatum till KY-utb är förlängt med några veckor. Vet inte hur det ska tolkas, om det nu ska tolkas alls? Intervjudagarnas datum är iaf släppta och tydligen ska man avsätta en hel dag.

Nu har jag hämtat hem min nya lysramp (för skatteåterbäringen som snart kommer...) och jag känner mig som ett litet barn på min födelsedag typ. Förutom att det är bättre nu, med egna pengar. När jag var liten fick jag alltid second best, alltså något liknande det jag önskat mig - men mer budget. Önskade mig förtvivlat ett My little ponyslott, men fick huset. Önskade mig cd-spelare men fick kassett. Önskade mig tuffa kläder, men fick ärvda. Och så fortsätter det. Jag vet varför och jag visste redan då att vi inte hade gott om pengar. Och jag klagade aldrig. Jag minns alla de som kom hem till oss efter att ha svarat på mammas annonser om ditten och datten, för att skrapa ihop de där pengarna som fattades just den månaden. Det gör faktiskt inte ont när sonen helt på eget initiativ delar med sig av sina pengar så vi kan köpa mjölk när kontot står på noll, och det gör faktiskt inte ens särskilt ont när han säger "mamma, vi är ganska fattiga va?". I hans andra värld är det andra förutsättningar. Det är bilar för över halvmiljonen, fälgar för 20 papp och nyaste x-boxen och resor både hit och dit. Men där saknas å andra sidan en hel del annat, som värme, kommunikation och synliggörande. Han pusslar ihop det bra, trots allt. Lilla apan.