På onsdag börjar utomhussäsongen på fotbollen. Känns lagom kul. Men först ska det spelas inomhuscup på söndag. Jag ska heja duktigt, och väldigt tyst om jag ska lyda sonens råd...
Jag ska iväg till biblioteket och fixa med ansökan så jag får iväg den nån gång. Sen ska jag tvätta ett berg med tvätt.
Skulle vilja skriva något om att skjuta fram sina gränser och sin acceptansnivå och om skönhet som subjektivt begrepp, men det orkar jag inte. Ni vänjer er, är allt jag har att säga. Jag ser ju folks reaktioner, tydligt. Allt går att läsa i deras ansikten (utöver vad som faktiskt sägs). Bodymodkulturen är kanske svår att förstå, men är inte värre än andra "subkulturer" eller företeelser som förekommer i vår tid, i vårt samhälle. Acceptans och respekt för individer behöver inte betyda att du själv är ett enda steg närmare ett anammande. Alla har sina anledningar och sina definitioner av vad som är vackert. Kan vi nöja oss så?
De kallar oss mods.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja, skönhet är subjektivt och ett av dom där svåra orden som kärlek och så. Man ska nog trots allt våga använda dem. Och för mig är du vacker hur du än ser ut, liksom. Men du är en som utmanar folks föreställningar om kvinna och mamma, skulle jag tro. Det gör dig bara vackrare.
Skicka en kommentar