Läsa eller inte läsa

Det är frågan. Vem ska få läsa här? Egentligen ingen som jag känner, eller som på minsta vis står mig nära. Det finns de som jag litar på fullt ut, som inte dömer och inte ifrågasätter. De får följa med. Men som tex brorsan. Honom litar jag på, han undrar om adressen, men jag är inte säker på att jag vill ge honom den. Sist vi träffades uttryckte han lättnad över att jag dejtat en dansk snubbe, för "ett tag där trodde jag du höll på att bli lesbisk". Jag sa inget då, men borde ha gjort det. Jag blev ställd, eftersom jag föreställt mig att han var en av de i min närhet som skulle reagera minst på mina sexuella preferenser.

Mina föräldrar lever fortfarande i nån illusionistisk bubbla där jag snart kommer att träffa någon (man - men det är outtalat), för det ska man ju - det är bara en tidsfråga. Jag har berättat för dem för flera år sedan att jag dras till tjejer, men det verkar ha försvunnit ur deras medvetande, eller så tog de aldrig det på allvar. Nu känns det ju ganska aktuellt att de vet på något vis. Nu när jag liksom rett ut för mig själv att det är kvinnor som gäller framöver och t o m är igång och dejtar kvinnor.

Jag har alltid varit öppen och avspänd när jag pratat om min sexualitet, det behöver inte vara så jävla hypat. Avskyr när killar (främst) tappar hakan och dreglar när jag nämner att jag dras till tjejer. Det är väl fan ingen big deal! I min värld är det lugnt liksom, men jag kan ibland glömma att det inte är likadant i alla andras medvetanden.

All kärlek är fin. Världen är full av människor som potentiellt kan älskas och älska dig tillbaka. Jag älskar inte många, men de jag älskar älskar jag mycket. Jag älskar mitt liv och jag älskar att leva!