Skilda världar

Sista ansökningsdatum till KY-utb är förlängt med några veckor. Vet inte hur det ska tolkas, om det nu ska tolkas alls? Intervjudagarnas datum är iaf släppta och tydligen ska man avsätta en hel dag.

Nu har jag hämtat hem min nya lysramp (för skatteåterbäringen som snart kommer...) och jag känner mig som ett litet barn på min födelsedag typ. Förutom att det är bättre nu, med egna pengar. När jag var liten fick jag alltid second best, alltså något liknande det jag önskat mig - men mer budget. Önskade mig förtvivlat ett My little ponyslott, men fick huset. Önskade mig cd-spelare men fick kassett. Önskade mig tuffa kläder, men fick ärvda. Och så fortsätter det. Jag vet varför och jag visste redan då att vi inte hade gott om pengar. Och jag klagade aldrig. Jag minns alla de som kom hem till oss efter att ha svarat på mammas annonser om ditten och datten, för att skrapa ihop de där pengarna som fattades just den månaden. Det gör faktiskt inte ont när sonen helt på eget initiativ delar med sig av sina pengar så vi kan köpa mjölk när kontot står på noll, och det gör faktiskt inte ens särskilt ont när han säger "mamma, vi är ganska fattiga va?". I hans andra värld är det andra förutsättningar. Det är bilar för över halvmiljonen, fälgar för 20 papp och nyaste x-boxen och resor både hit och dit. Men där saknas å andra sidan en hel del annat, som värme, kommunikation och synliggörande. Han pusslar ihop det bra, trots allt. Lilla apan.

Snark & Tråk AB

Jamen, snark liksom.

Magen är full av hemmagjord vegosushi och hemmagjord vitchokladmedkokos. Syrran var sällskap och shit i helvete vad jag är sugen på vattenpipa. Jag köpte mat för över 600 spänn idag och inte en enda vara var dött djur. Avsmak och insikt håller gärna varandra i handen.

Imorgon avslutar jag Qi Gongen och vid 16.00 går jag på mitt andra liv, det som ensamförsörjande fotbollsmorsa som serverar nyttiga mellanmål och godnattkramar. Jag saknar min lilla apa. Det och att jag är sjukt jävla uttråkad är tydliga friskhetstecken. Och på fredag ska det klippas i huvudfnösket - äntligen!


Glöm inte att demonstrera på 1 maj!

shit

Jag är i desperat behov av en klippning! Shit.

Förkylningen från helvetet hänger kvar än. Helgen har varit såsig och småfebrigt dimmig. Men ganska soft.


Och jag är fan inte rädd för mycket. Och jag är definitivt inte rädd för någon. Och det rör mig inte i ryggen att mitt och sonpappans uppbrott och mitt liv och leverne efter det fortfarande verkar vara ett högst levande samtalsämne såhär 4 år senare. Skaffa egna liv liksom.


Kaninen är vårkåt. Så jag gav honom en mjukisapa. It is being heavily molested - om vi säger så. Hellre apan än mina fötter, I say.

Söndag feberdag

Jag har just nu kraftig Libanon-abstinens. Då kan det hjälpa lite att prata arabiska några timmar. Och jag vann partiet schack.

Förkylning på G

Det var en förkylning... Den bröt ut för några timmar sen och jag hoppas den går att tämja med echinacea. Det brukar lyckas bra. Hann iaf träna och det gick riktigt bra. Höjde nivån ett snäpp på stepmaskinen - det ska liksom vara liiite jobbigare än man egentligen klarar av. Annars händer det ju inget.

Var sen en sväng hos A och hann med en runda i djuraffären efter det. Det var nästan så jag klarade "baratitta". Nästan.

Gjorde linssoppa till middag och bakade bröd att ha till det, till sonens stora förtjusning. Sen läste vi om arvsanlag, genkartor och celldelning. Och nu håller jag på att dö av uttorkning så mycket min näsa rinner. Ingen träning imorgon. Dock fika med A.

Bitch -08

Förkyld eller allergi? Häst- eller koskit? Fast jag ser hellre att det är allergi, då kan träningen fortsätta som vanligt. Var ute och gick en halvtimme i regnet igår. Att det ska vara så svårt att ta mig ut bara, när jag väl tagit 10 steg är livet liksom underbart och jag vill bara fortsätta gå för evigt.

Bea(t)ch -08, watch out. Jag ska bli så jävla vass alltså. Underbart är att sonen är så pass stor nu att jag kommer att kunna lämna honom hemma medan jag går och tränar. Med tanke på sommaren alltså. (Jag är fortfarande förbannad på rövhålet som reser bort.)

Gymmet nu! Chau.

Romantik

Jag har en gullig flickvän. Hon överraskade mig med två blandband (cd:s dårå...), som snurrar flitigt här hemma nu. Är inte det romantiskt så vet inte jag vad som är.

Sho lo lo lo lo!

Hoppas Lilla al-fadji snart kommer på dvd. Då ska jag sträcktitta på den hela dagarna.

Anhow, så var det ett tag sen sist. Sitter inte vid datorn så mycket och om jag gör det så hänger jag framförallt på http://plantswap.se/.

I torsdags hängde jag lite med syrran och tog en tur till Zoozity. Sen gjorde vi paj, tror jag... Och jag kom inte iväg till träningen, som jag hade tänkt.

I fredags tränade jag järnet på eftermiddagen och hängde med Köping-Anders på kvällen.

I lördags var jag och Köping-Anders på matiné (mkt bra film - Into the wild) och käkade på Vegegården efter det. Sen var det horisontalläge och post-middagskoma som gällde tills Bena joinade vårt glada gäng.

I söndags åkte Köping-Anders hem och jag fick hurmycketsomhelst akvarieväxter av Markus. Sen sov jag hos min flickvän för första gången. Jag sov urkasst och mådde inte så piggt dagen efter.

I måndags vaknade jag som sagt hos flickvännen, var på snabbvisit på sonens skola, botade hans magonda bara genom min närvaro, cyklade hem och la mig att sova. Qigongen blev inställd och jag gjorde nog inte så mycket mer vettigt den dagen. Jo, jag gjorde pannkakor med sonen. Och vi kramades. Mycket.

Igår handlade jag litelite mat, tränade såinihelvete, köpte några meter slang i djuraffären och gick hem och byggde CO2-anläggning till det lilla akvariet. Tog emot son+kompis (som somehow tog 1 timme på sig att komma hem - skolan ligger 300m bort typ...), lagade mat i massor, gjorde ett par sjukt vackra ögon lite besvikna och generade (butiken ska säljas, så killen där kände nog att det brann i knutarna - och agerade), la sonen att sova efter att ha läst Bajsboken. Sen degade jag framför tv:n tills Anders kom. Och det var liksom evigheter sen vi sågs!

Köping-Anders dricker espresso

Köping-Anders går på matiné

Köping-Anders förbereder sig inför att träffa Bena

Saga

Sonen hade i läxa att skriva en saga. Det tog honom bara 1,5 timme och tre ton klag och sju svåra sorger. Jag hjälpte honom en hel del (eftersom jag tyckte det var en onödigt stor läxa...) mot förbehåll att jag fick bestämma karaktärerna.

Det var en gång en prinsessa som hette Emelie. Hon bodde i ett spökslott. I källaren bodde det monster och spöken som väsnades och störde henne om nätterna. Det var så mycket oljud att hon inte kunde sova. Hon ringde den starkaste och modigaste riddaren i kungariket och bad om hjälp. Ett av monstren hörde när hon ringde och började planera en fälla! Men riddaren, som hette Anna, överlistade alla monster och spöken och sa till dem att sticka! Sen levde hon och prinsessan lyckliga i slottet i alla sina dagar.

SLUT!

Halvvägs in i skrivandet sa han att något är fel. Han kunde inte riktigt peka på vad, men det var nått fel. Riddaren kunde ju inte vara en tjej, kröp det fram sen. Sen protesterade han mot slutet, vaddå? blir de kära? två tjejer?

Ni fattar var jag vill komma va..? Han kanske suddar och ändrar i skolan sen, men det gör inget. (Även om jag helst ser att sagan är oförändrad och ger Fröken en liten tankeställare.) Nu har jag lite underlag for later, om vi säger så. "Jo, du vet den där sagan vi skrev... Om Anna och Emelie. Och hur de blev kära..." Osv osv.

And by the way

så har han inte heller satt in underhållet för denna månaden. I'm pissed. And poor...

400 spänn räcker inte långt på månaden.

Dienstag

Sände iväg en stilla undran om vilka veckor sonens far ska ha semester i sommar, eftersom fritids vill ha in semesterlappen idag. Fick till svar att han är ledig v. 27-33 men ska vara bortrest heeela tiden! Mothafakkah. Och gissa när jag ska till Oslo? Jag sätter mitt hopp till lillasyrran... och att hon kan ställa upp och passa sonen de sex dagarna jag är borta.

Ringde förresten vårdcentralen och fick en tid hos "stresshanteringsteamet" i början av juni. Alltid nått.


Jag har ingen aning om hur min sommar kommer att se ut.
Och det känns ganska lugnt.

Bara jag får åka till Oslo så...

Måndag tröttdag

Lade mig och läste lite efter att ha fått iväg sonen till skolan imorse. Somnade till några timmar, närmare bestämt till kl 13. Hann precis äta en macka och sen var det dags att cykla iväg till qigongen. Gotta go! Det är Lilla al-Fadji nu.

vänner är bra att ha

Andreas kom ner från Götet igår och hälsade på. Sonen sov över hos föräldrarna och kommer nog hem om ett par timmar. Andreas tittade på min dator och konstaterade att jag av någon anledning varken har brandvägg eller virusskydd och att det med all säkerhet är problemet (no shit...). Han ska ta sig an den nästa gång han kommer ner + att han då tar med sig en bra stationär dator som jag ska få! Behöver bara köpa skärm. Så där sparade jag åtskilliga tusen. Senare igår hälsade vi på Sabina som hade tvåmannafest.


Alkohol är av ondo. Vi vet det alla. It's a fucking poison. Och nu får det vara slut. Definitivt. (Detta skriver jag för min egen skull, som en påminnelse)

Fick nyss frukost på Espressohouse så nu mår jag dock lite bättre.

Aaaaah

Fatta befrielsen i att veta att jag förmodligen aldrig mer kommer att behöva känna en hård kuk i ryggen när jag ligger sked med nån. Fy fan vad det kunde äckla mig. Som en fånge, kuken kan inte undvikas! Jag betvivlar starkt att jag någonsin kommer att ha sex med en man igen, även om jag inte helt utesluter det. Evigheten är så lång liksom, mycket kan hända - det har vi ju märkt. Jag mår så jävla bra. Så fri och så full av kärlek till livet, världen och kärleken.

Det är ingen makt i A:s händer när hon står näranära bakom med armarna om mig när jag gör te. Hennes beröring är bara vad den är - för första gången i mitt liv. Skön, kittlande och mjuk.

Idag får jag träffa lilla a för första gången och det går bra. Det vet jag för att A är märkbart lättad. Vi går på heterovänligt café och fikar. Det här är vår värld, hela världen är vår. Och vår är det.

Irri

Var och handlade medan tvätten torkade. Först skulle jag till apoteket på värnhem som var tomt, stängt och flyttat. Irritation. Sen hittade jag inte en av grejerna jag skulle köpa inne på agan. En rolig grej som jag verkligen var inställd på att få tag på. Irritation. Men jag jobbade med det och lugnade ner mig. Sa till mig själv att det är ok att känna dig blåst och besviken, men världen går inte under för det. Det var inte tvunget att ske idag, bara jag som ställt in mig på det. Den jävla förväntansångesten alltså.

AF har inte hört av sig än. Och de senaste dagarna har jag flera gånger kommit på mig själv med att bita ihop tänderna hårt - omedvetet. Det är höstens ekonomi jag går omkring och tänker på. Jag är stresskänslig, men jag är uppmärksam på det och kommer aldrig låta det gå lika långt som det gjorde 2006.

ok, nu är det inte lika kul

Jag har sån jävla träningsvärk att jag känner mig febrig från alla inflammerade, söndertränade muskler. Benen är jävliga att ha träningsvärk i. Testa själv att köra utfall... Jag kan inte gå som folk och grinar illa när jag sätter mig och reser mig. Alltså, det är bra med träningsvärk, jag vill ha det. Men i den här mängden är det faktiskt lite jobbigt. Benens muskler är så jävla stora.

Nu, proteindrink.


Undrar hur det går för brorsan. Jag lär ju lätt klå honom i vår beach08-tävling (som HAN initierade...). He he he.

onsdag schmonsdag

Jag har djäääävulskt ont i kroppen efter gårdagens träning. Det funkade inte längre att bara vara där och känna in och lalla omkring. Jag behöver struktur om jag ska förmå mig att prestera någorlunda. Jag är en liten latmask innerst inne. Men har jag tydlig struktur och åtminstone en vision om vad jag vill uppnå så har jag en jävlaranamma att plocka fram. Jag tror jag har gjort det nu. Aj. Jag hatar benträning, det får mig att må illa och svettas som en gris. Men det är ingen jävla discobyggning jag sysslar med, och då är det förbjudet att glömma benen.