Alert

Fick mat på Vegegården av Lina idag, det satt fint må jag säga. Sonen följde med en kompis efter skolan, så jag slapp laga mat och hann dessutom handla.

Min dator börjar knasa rejält nu (mer än vanligt dvs), så bli inte förvånade om jag plötsligt försvinner från cyberspejs.

Förresten så får jag finbesök från Gbg imorgon, Peter kommer ner för suspensionträffen (som jag inte kan vara med på... buhuu.) och tittar in några timmar på eftermiddagen på väg till Köpenhamn. Och det är som vanligt hamburgerfredag med sonen och syrran. Fast jag lyckades glömma grönsaksbiffarna på AGs, de var betalda men fanns inte med i kassen... Klant!

Så dags nu

Fick ytterligare ett i raden av alla "Det var väl på tiden att du kom ut"-mail idag. Say what? Har det varit så uppenbart? Visst, att jag aldrig fått det att funka med killar och att jag haft lite underlig syn på relationer och män jämfört med andra. Att jag mest vill vara kompis med alla efter första dejten och att jag ofta aklagats för att vara känslokall och avtrubbad.

Too little, too late. Jag kom på det själv till slut.

Men jag har fortfarande inte berättat för familjen att jag träffat nån. Mest för att jag vet att de förväntar sig (och hoppas) att denna nån ska vara en man. Men jag har en del släkt på facebook, moster och kusiner tex, som nu vet. Det sätter ytterligare press på mig att prata med familjen. Snarast!

Torsdag uppdateringsdag

Det kan väl vara på sin plats med en liten uppdatering.

Är det outat på facebook så gäller det liksom.
We are now officially an item. Jag och A.
Det är bra, jag är glad.
Och på lördag bär det ut på slätten.
Alla involverade är glada och längtar!

Ja, det var väl det liksom.

Är bra mycket bättre från min förkylning idag, men har en envis slemhosta kvar.

Måndag bradag

Vaknade i vettig tid, snorförkyld, tung i huvudet och tjock i halsen. Men som tur var kom jag trots det iväg till qigongen, det var jätteskönt idag. Trots min höga puls och kassa tillstånd. Nu har jag just ätit nån äcklig fryst pirog och får nog ta mig till Konsum och köpa mjölk.

Sonen blir borta en extra dag så jag får hem honom imorgon istället.

Nu Konsum! Måste ha mjölk till mitt te.

Crab

Söt va? :)

Weird

Såg just Delicatessen. En mycket underlig men skitcool film. Underbart foto, bra skådisar och en sjuk story.

Glöm nu inte att titta på Genusmaskineriet kl 22.10 på SVT1!

Gonatt!

Finhelg

En bra jävla helg. Fredagen blev svår att toppa I say.

Men gårdagskvällen spenderades hos Anders lagandes veggolasagne, ätandes dito, med tedrickande, umgåsande, vinylbotaniserande och filmtittande.

Idag tog jag bussen ut till Oxie, lånade bil och syster och körde ut till den skånska slätten. Där vinden hittar in överallt och har fri lejd över åkrarna. Frusen in till benet, hästbuffad och kattspunnen (och med sår i öronen) körde vi sen nån lång konstig omväg hem till föräldrarna.

Körde förbi en trafikolycka och höll på att själv krocka när jag (lite sent) upptäckte att min avfart var avspärrad. Höll förresten på att bli krockad med också, i en rondell av en idiot som skar in precis framför mig och svängde vänster från högerfilen. Att köra bil är livfarligt. Man kan dö.

Nu lyssnar jag på Leonard Cohen, fryser fortfarande och ska sätta på tevatten snart. Anders kommer hit och jag har en aning om vad vi ska prata om.

Tjock

Förkylningshelvetet sätter sig som vanligt vid esberitoxande i huvudet. Men om några dagar är det över.

Och när alla andra skaffar platt-tv, ärver jag föräldrarnas tjock-tv. Stor jävla klump som sabbar mitt rums perfekta balans. Får se om jag vänjer mig, eller om jag får lämna tillbaka den.

Tjoho

Tralalalalaa...

Sitter och varvar ner med ett glas vitt te och lite tända ljus. Och allt jag kan tänka är Jajaja och Finfinfin. Underbar. Vacker. Smart. Ochalltannatbra. Jag tycker verkligen om vem jag är med henne. En känsla som få personer väckt i mig förr.


Imorgon (läs: idag) ska jag sova länge.

Flytt

Så, nu har föräldrarna flyttat. Vi var så många att det bara tog 45 minuter att lasta av och in i huset. Tur det för jag känner mig jätteförkyld, en gåva från sonen gissar jag. Synd det, för jag var sugen på att träna idag. Alltid ska det komma en förkylning och störa, när jag väl kommit tillbaka in i träningen. Har gott med träningsvärk idag, tränade rygg och mage igår och det känns mysigt idag. Som om jag verkligen tagit i för en gångs skull...

Vegevaddå?

Idag har jag varit en dålig vegeterian. Eller snarare ingen vegeterian alls. Men jag tänker inte berätta vad jag ätit...

Och efter tre vetebullar (varav den ena med grädde i mellan) kan jag nog glömma att det var nån nytta med att stå och svettas bort 150 kcal på stepmaskinen i 40 fucking minuter.

Feta- & spenatpaj

1 paj, ca 4 personer
225 grader


Pajdeg:
3 dl mjöl av valfri sort, jag gillar graham- & kikärtsmjöl
125 g smör
4 msk vatten

Fyllning:
1 pkt fetaost
1 lök
fryst bladspenat
1 tsk sumaq (syrlig lilaaktig krydda som kan köpas i blattebutiker, kan utelämnas)
salt & peppar
1 burk creme fraiche
1 äggula


Knåda ihop smöret och mjölet till en smulig blandning, blanda i vattnet och knåda ihop. Platta ut i en form med löstagbar botten och sätt in längst ner i ugnen 10 minuter.

Hacka löken, tärna fetaosten. Stek löken mjuk men inte brynt och häll då även spenaten i stekpannan. Låt stå på svag värme så att spenaten tinar men inte steks och tills all vätska dunstat. Blanda i sumaq, salt och peppar och ost. Ta av från värmen.

Blanda äggulan med creme fraichen och häll i ost- & spenatblandningen. Häll alltihop i pajskalet och sätt in i ugnen ytterligare 30 minuter längst ner i ugnen. Godast om den serveras ljummen med en sallad.


Receptet funkar säkert alldeles utmärkt att göra med vanlig äggstanning, men eftersom jag är äggviteallergiker har jag fått uppfinna min egen äggstanning.

Tro inte du är tuff

När vi skulle iväg till Zoozity igår sa sonen (med ett litet flin i fejjan) till mig med största allvar att Du är faktiskt inte tuff mamma, om du tror det. Han syftade på mitt häng på byxorna. Här blir man nedplockad minsann. Ja, är man närmare 30 så är man väl typ skitgammal. Jag kontrade med mitt Man får faktiskt ha det man tycker är fiiint. Sådetså.

Recept på pajen kommer senare. Nu ska jag lyssna på Zappa (den mannen har nog varit hög en hel del i sitt liv), dricka te och läsa ut Barnrika.

Helgen börjar nu

För mig så är varannan torsdag början på min helg. Så fort jag lämnat sonen på fritids och vet att jag inte får hem honom senare infinner sig en speciell stämning. Ett lugn och en vetskap om att jag i 5 dagar bara har mig själv att rå om. Det värdesätts. Ett avbrott. Som två olika liv.


Stack och tränade direkt efter lämning imorse och det var jätteskönt. Tar det fortfarande lugnt och lider inte alltför mycket av det, även om fru Karaktär är där ibland med sina tävlingsplaner och storsatsningar. Jag hör vad du säger - säger jag då.

Nu måste jag äta innan jag tynar bort på allvar.

Vilkendag?

Sonen hemma idag också och det märks att vi gått och nött på varandra några dagar nu. Men trots det har dagen förflutit utan större samman-drabbningar. Bjöd hit syrran på middag och vi tog även en tur till Emmaus. Nu ska jag nog ta mig lite kvällspaj...

Lite jobbigt att inte veta om någon i familjen läst mitt outingblogginlägg. Syrran antydde inte någonting om nått, så jag antar att hon inte läst. Gissa om jag kommer gå omkring som på nålar.

Fegis

Jag är en fegis. Eller egentligen inte. Ogillar att uprepa mig bara. Därför skrev jag ett inlägg på gamla bloggen om att det är chicks som gäller framöver. Det kändes som att göra slut på sms. Brorsan högg mig på msn direkt efteråt och gratulerade, vilket kändes skönt. Även om det i min värld inte är big deal, så vet jag att inte andra nödvändigtvis ser det på samma sätt. Även om det borde räcka att omgivningen vet att jag mår bra. Och nej, det här är inte ännu en av mina idéer.

Dessutom gjorde jag slut med min psykbehandlare på hennes telefonsvarare (jag kan inte komma idag, skicka ingen ny tid, jag avslutar vår kontakt) det kändes också fegt. Men varför utsätta mig för onödig press, hon är knappast någon som betyder något ändå.

Eeeh

Sonen är hemma och är sjuk och det är ganska soft. Vi har det soft nuförtiden. Och jag gjorde min världsberömda spenat-/fetaostpaj idag. Som ska ätas imorgon... Om jag inte... skulle ta mig en smakbit redan nu...


Förresten så ska jag till A på filmkväll på fredag. Filmkväll är sååå vår generations dricka te. Ska bli trevligt. Hon är fin.

Bilder från Höör

Dagen i korthet

Avverkade 3 timmar på Andys lekland tillsammans med sonen, dennes klasskompis och hans mamma. Ungarna såg vi inte mycket av och jag är djupt imponerad över hur bra jag orkade med och hur mitt humör höll sig stadigt uppe. Det borde vara ett eldprov alla utbrända får gå igenom när de säger sig må bättre. Klarar man 3 timmar där är man fan seriöst på bättringsvägen. Även om jag var helt slut i huvudet efteråt. Sen åkte vi hem, lagade middag med kexet T som tittade förbi, barnen lekte. Han var inte överdrivet förvånad över min flathet, men blev svartsjuk av att jag bara några månader efter att vi gjort slut allvarligt funderat på att flytta ihop med Anders. Att någon annan än han betyder något i mitt liv. Oavsett relationsform.

Vi kan nog bli väldigt goda vänner om han bara släpper sånt trams. Det som var var ju äkta och fint och bra. När det var bra. Håll kvar och när minnet av det istället för att svartsjuka dig liksom.

Nån var trött och däckade omgående efter läggdags.

Numerologi

Anders (av alla personer...) länkar till ett livstalstest. Mitt resultat är 8, jag är en åtta. Som flummig alternativare är jag inte förvånad över hur bra det stämmer.


Livsväg 8, den målmedvetna materialisten:

Åttor är i allmänhet starka och självständiga människor. De är beredda att kämpa hårt för att nå sina mål, så väl i arbetet som i till exempel någon sport. Åttor kan till och med bete sig hänsynslöst för att nå dit de vill.

Har du livstalet 8 är du en ambitiös person som litar mycket på din egen förmåga. Du är duktig på att planera och följer också nästan alltid din plan. Att organisera är också något som du nog kan lägga till på din meritlista. Du har en girighet som få och är inte rädd för att gå din egen väg. Att hjälpa människor är något som du gärna gör eftersom du vill att andra också ska bli så självständiga som du. Det är inte omöjligt att du är duktig i sport eftersom du antagligen även på det området sätter upp höga mål.

Arbetet tar mycket av din tid vilket medför att familj och vänner kan bli lidande av detta. Du kan ibland uppfattas som ytlig då du tycker utseendet spelar stor roll. Du blir lätt frustrerad och bör nog fråga dig själv varför.

Sluta jiddra börja trolla

Gjorde slut med psykiatrin igår, efter en kort och inte alls intensiv tid tillsammans. Jag vet vad jag vill ha och det kan inte erbjudas mig. Tack och adjö dårå. Jag är för frisk, jag klarar mig för bra, jag är för duktig på att ta mig fram trots motgångar. Men tjena liksom - det är ju just det som är mitt problem. Att alltid hålla ihop, trycka undan och tuffa på. Fick min tredje diagnoskod igår, samlare som jag är, och nu är det även konstaterat att jag, förutom generaliserad ångest och stark stressreaktion, lider av neuroasteni. Trötthetssyndrom på ren svenska. Jag hade velat ha min uttmattningsdepressionsdiagnos då i början då jag allra mest behövde den, men sånt delas inte ut längre. (Husmark Persson går ut och meddelar att svenska folket är friskare nu. Så kan man också tolka ett radikalt ökat antal avslag pga ändrade kriterier. Direkt nedstigna från de allsmäktiga i regeringen och mottagna med varma famnen av FK...) Äktheten i de beskrivna symptomen ska först testas i ett år innan ett erkännande kan dimpa ner, när det egentligen inte behövs längre. Att lyssna på patienten är så 1900-tal liksom.

Funderar så smått på att ta kontakt med vårdcentralen igen och påbörja deras stresshanteringsprogram. Det där som skulle prackas på mig i min djupaste kristid då för ett år sedan. Nu känner jag att jag skulle kunna tillgodogöra mig nått sånt. Men först vill jag höra vad FK kan erbjuda mig. Psyk-överläkaren sa åtminstone att hon på mötet med FK skulle stötta mig i vad jag än ville företa mig. Bara hon blir av med mig. Alnarp Alnarp Alnarp. Goddamnit!

Alla dessa A:n

A:et nedan är ett nytt A. En ny bekantskap. Ett A av honkön. Ett sött/snyggt A med skön stil, smart huvud, glada ungar och grym lägenhet. Men hon röker. Jag har feta issues med rökning. Jag luktade rök i håret när jag kom hem, trots att jag bara stått bredvid henne utomhus då hon rökte.

Jag är ändå glad att jag tog initiativet att träffa henne. Hon sa att hon aldrig vågat föreslå det själv, men skickade glatt och uppskattande sms en timme efter att jag kommit hem. Men rökningen. Ja...

Så

Jag föll för reklamen. Men det är god reklam. Så nu streamar jag bara miljövänlig vind- och vattengenererad el. En så jävla medveten konsument jag är då. Tsss.

Sol!

Solen skiner, jag kom iväg och tränade imorse, långfikade sen med vackra A, sonen följer med en kompis hem efter skolan, en kille kommer och köper räkor om en stund och jag ska i lugn och ro pilla i akvarierna... Kort och gott - livet är för jävla bra idag. Och alla andra dagar. Kärlek.

Pling!

Nu fattar jag!

När jag bar min tunga rygga där på busshållplatsen så handlade det varken om Marocko eller äventyrslusta. (Inte enbart i vart fall.) Jag tänkte ju att om jag inte orkade bära ryggan från ena busshållplatsen till den andra utan att benen vek sig, så skulle jag knappast klara ökenmarschen. (Läs: Hur ska jag orka heltidsliv och heltidsjobb om jag ibland inte ens orkar fixa det nödvändiga utan att behöva sova i dagarna tre?) Men jag mindes också att jag i drömmen kände mig lugn och sa till mig själv att det är ju vad utbildningen är till för. Att träna upp min styrka så jag klarar marschen. Det är inte målet, utan vägen... Osv osv.

still here

Inatt drömde jag bland annat att jag skulle iväg till Marocko och genomgå träning för att bli främlingslegionär. Ryggan var skittung och jag undrade hur jag skulle orka gå från den ena busshållplatsen till den andra. Så funderade jag på hur jag skulle orka genomgå utbildningen om jag inte ens orkade min egen rygga och hur jag skulle klara den avslutande ryggsäcksmarschen (typ baskermarschen antar jag, fast i öknen). Sonen skulle bo på fritids, men det var liksom lungt - för han visste att jag bara tränade, inte krigade.

Innan jag somnade igår tittade jag på Lobstermen på Discovery och drömde om att gå på en sån båt nån gång, det verkade lagom livsfarligt och häftigt. En krabbfiskarbåt hade gått lika bra. Efter det var det nått program som hette Världens tuffaste brödraskap om en armé viltvårdare i Afrika. Och kombinationen av dessa två skapade militär i Marocko.

Men imorse när jag vaknade längtade jag allra mest till Island och en vecka på hästryggen. Hade jag haft pengar hade jag åkt på studs och tagit syrran med mig. Jag har lite för välutvecklad äventyrartarm för att vara förälder. Men det är kanske bra, annars hade jag nog varit typ död nu.

Förresten drömmer jag ganska ofta om för tunga ryggsäckar som gör att benen viker sig under mig. Nu var det ett tag sen sist, men inatt kom det. Vilket innebär att jag bör chilla lite och inte rusa iväg och ta på mig för mycket.


Och nu är det snart för sent för mig att hinna träna. Skickligt!

Snörvel

Är snuvig och nysig, men får inte kläm på om det är allergi eller begynnande förkylning. Vilket är ganska relevant ur ett träningsperspektiv. Jag misstänker dock starkt att det är det nyåterintroduderade duntäcket som är boven. Så nu åker det. Särskilt skönt är det inte heller. Antingen fryser jag som ett djur eller så svettas jag som en gris. Skit är det med snuva i vilket fall. Kliar i ögonen och halsen också. Men nu borde jag ta mig till träningen istället för att sitta här och gnälla. Gonatt.

Avsteg

Blev ingen träning. Kände stort sömnbehov som jag gav efter för. Var inte i någon fysisk toppform idag direkt och tillät mig ta en vilodag. Imorgon blir det träning på förmiddagen för sen har jag tråktvätttid.

Jäs

Hur jävla jäsigt är det på en skala att planera in att sova hela dagen? Bara för det ska jag inte göra det. Ska komma iväg och träna och handla mat för räkpengarna. Räkor är big business. Ska skicka två paket med akvarieväxter också, tyvärr inte lika fett med cash i den branschen. Men några kronor hit och dit betyder att jag kan ta en fika hit och dit utan att få dåligt samvete. Vilket för övrigt suger. Dåligt samvete alltså, inte fika. Senare i veckan ska det maratonfikas med ev. ny bekantskap.

Fick förresten en cd i posten i slutet av förra veckan. Söta kexet T hade snickrat cd med medföljande meddelande "bilmusik till nästa gång du lånar bilen" och det låg både ettochtvåochflera underliggande meddelanden i låtvalen. Jag menar: Heart sized crush, Nu har jag fått nog, Love is wicked och Supermassive black hole... My god. Men jag blir bara glad i hjärtat, inte störd och avig. Älskar när människor lägger ner tid, kraft och kreativitet för att säga något eller bara glädja. Själv är jag dålig på det, jag blir uttråkad redan på idéstadiet. Men jag har andra sätt. Som pure fucking kärlek och öppenhet tex. Det brukar också uppskattas.

Efter helgen

Har egentligen massor av halvfärdiga tankar i huvudet som vill komma ut, men jag måste sortera och portionera lite. Så jag börjar från fel håll. Vaknade med ett vackert brunt hår alldeles i näsan idag, och nej jag har inte färgat håret. Gnällochgny över den tidiga morgonen, frukostochpusshejdå och pendelbuss till min egen stad för att besöka FK.

Mötet gick bra, jag fick sagt vad jag ville ha sagt och hon höll med och var trevlig och förstående. Sånt betyder nått. Särskilt efter ett år av misstro och ifrågasättande. Jag gjorde allt för att sälja in Alnarp, men hon hintade att jag smörade fel macka, hon är bara min handläggare tills jag varit sjukskriven ett år - vilket är typ nästa vecka. Men hon ska vara med på avstämningsmötet och sen blir det överlämning. Efter mötet med henne vet jag att det finns alla möjligheter! Och att det är jag som sätter takten. Det här kommer att ordna sig. Som fan.

Nu snurrar Victor Jara (theoneandonly, inte Wiehes version) på LP-spelaren som fått nytt liv i form av ny pickup. Och jag har just sålt räkor för fjärde hundralappen på två veckor. Skorna är fortfarande i min ägo. Tur det, för jag har inget annat att ha på fötterna. Och jag har varit på Qi Gong. Jag och 5 tanter i ett litet mörkt utrymme på ABF, med gröna mattor på golven. Helt rätt! Hållning, blodcirkulation, andningsträning och avslappning. Precis vad jag behöver. Först var jag besviken, jag har i min ungdom gått på Qi Gong 1 år hos nordens hårdaste instruktör... Va, ingen utmaning! Va, helt mesigt och ofysiskt! men sen inrättade jag mig och förstod att det är precis vad jag behöver just nu. Och tanterna var ganska söta. Särskilt en som liknar Lottas (på Bråkmakaregatan) granntant. Bulltant delux. Det kändes dessutom jävligt rätt att vistas i ABFs lokaler efter en hel helg läsandes Mary Anderssons romaner.

Jag ryser när jag cyklar mellan kyrkogårdarna, de fd. arbetarbostäderna på Sorgenfri (som nu tävlar om att vara dyrastistan), Värnhem, Schougens bro och Pilgatan. Där de levde, slet, svalt, tiggde, söp sig blinda för sina sorger och visade rumpan för en 25-öring. Bokens Maria (från Borstahusen) har funnits på riktigt. Det är kvinnor som henne vi är släkt med - glöm aldrig det. Hon har gått på samma gator i samma stad fast i en omvälvande tid långt från vår trygga verklighet. Då arbetarna började ta sig ton och organisera sig. Och kämpade för sina rättigheter med sina och sina familjers liv som insats. Genom blockader och strejker som kunde utplåna hela kvarter, krävde de skäliga villkor och att ha råd att leva på sin lön och leva längre än till tretti.

Fy fan, säger jag bara.

Vet er historia.

hejhallå

Tog mig mycket motvilligt till gymmet igår. Försökte slingra mig ur det - kände mig verkligen skittrött, men den där sidan av mig som faktiskt har karaktär tog tag i saken till slut. Undanflykter undanflykter, tro mig... Jag förstod hur viktigt det var att ta mig dit, efter två veckors uppehåll, så jag hade inga krav på prestationer på mig. Gå dit, vifta med armarna, drick vatten, kolla läget, tjenis tjenis och gå hem typ - det dras 200 spänn från kontot oavsett liksom. Igår gick det alltså. Syrran var med och fick sola på mitt klippkort, sen satt hon bredvid mig när jag stod på trappmaskinen i 20 minuter. Och som jag vet, så blev jag pepp efteråt och hade inte svårt att ta mig dit idag och köra på riktigt. Gött. Såg en kvinna där idag som mest såg ut som en man. Blonderat hår, full krigsmålning och sillisar, men ändå - hon såg ut som en kass transa typ.

Sålde lite räkor, sorterade lite räkor, tömde ytterligare ett akvarie (så nu har vi bara 3!!!) och sen kom sonen hem med en kompis och det var fullt ös. Eller ja, det gick jättebra tills sonen bestämde sig för att använda ett lysrör till trumpinne. Kraschkras och efterföljande total tystnad. Jag blev inte alltför arg, utan dammsög upp det.

Har kommit på att jag inte ska sitta med när sonen har kompis här över middagen. De får sitta och äta tillsammans och tramsa bäst de vill. Så slipper jag att konstant skälla och tjata, bli stressad och få magknip. En temporär lösning, hoppas självklart på att kunna äta i alla möjliga sällskap sen.

Imorgon sticker jag till stugan i Höör och ugglar. Får se hur länge jag blir kvar.

Ciao.

Måndag latdag

Världens antiklimax. Skulle ju till psyk idag och göra slut med min "terapeut", men så ringde de och sa att hon är sjuk!

Kommer inte iväg till träningen idag heller, åt som om jag skulle träna men kom inte längre och nu är det för sent. Funderar på att börja träna på morgonen. Kan vara bra att återvänja mig vid att göra mig klar och komma iväg ungefär samtidigt som sonen. Som det är nu så faller jag alltför ofta offer för tröttheten och somnar om till lunch. Kroppen vill ha sömn, men jag ska försöka ge den det på normala tider framöver.

Två oväntade räkningar gjorde att jag nyss sålde fonder för att klara månaden. Hur mycket vilja jag än har så hade det hursom blivit svårt att klara en månads mat med en tusing på kontot. Har fortfarande inte fixat med ekonomin. Vet att jag borde, kanske ikväll. Men då kommer ju Lina! Fina fina Lina.

Fick två lappar från FK i posten. En tid för möte med handläggaren och en tid för avstämningsmöte med FK, AF och psyk. Jag fick ett frågeforumlär med konstiga frågor också, som jag ska fundera på tills jag ska dit. Och genast får jag prestationsångest. Liksom den där KY-utbildningen jag vill gå - de vill ha ett personligt brev med ansökan. Det är liksom KY-nivå och ingen jävla kärnfysik, men likförbannat får jag prestationsångest. Den största utmaningen som ligger framför mig nu är att prestera på en "lagom" hög nivå. Annars kommer jag inte att hålla genom två års studier. Men jag kommer att fixa det! Självklart kommer jag att fixa det.

Jo! Fick brev om att Qi Gong-kursen börjar nästa vecka! Ska bli roligt.

Ekonomi

Ekonomi är fan nått av det tråkigaste som finns. Och det är ju nödvändigt att ha koll på den. Vilket jag inte riktigt orkat ha på sista tiden. Det ska bli ändring på det, ska bara att sätta mig ner de där timmarna som behövs... Ska ordna till nån typ av balanskonto så att jag slipper överraskningar i form av 11000spänniräkningarmånader.

Det blir en knaper månad insåg jag när saldot bara låg på lite över tusenlappen när jag tittade nyss. Syrran är skyldig mig ett par hundringar som jag kan kräva in, jag ska sälja ett par svettiga gamla skor till nån fotfetischistsnubbe för ett par hundra och sen blir det väl till att gå igenom gömmor och förråd efter saker att kränga på blocket. Jag ska FAN INTE röra pengarna på fondkontot, if it so kills me! (Särskilt inte sedan de fortfarande går ner i värde.) Jag är glad att jag satte in de oväntade tusenlapparna där och inte på lättåtkomliga sparkontot. Ska bara klippa kreditkortet också, detta djävulens påfund. Eller lämna det i en nära väns försorg, som noga förhör mig om inköpens nödvändighet innan utlämnande...

Ordning och reda. Ordning och reda...

Freitag

Blev uppringd av FK, ny handläggare (igen) eftersom jag numera är arbetslös (om jag inte vore sjukskriven dvs). Jag har träffat henne flera gånger förut i andra sammanhang och hon är ganska trevlig. Efterfrågade avstämningsmöte och eftersom hon just tagit över mig så vill hon träffa mig själv först. Sen blir det möte med AF, FK och psyk (wohoo...). Vilken samling liksom. Jag berättade att jag mår mycket bättre och att jag själv kollat upp olika rehabmöjligheter och kommit fram till att jag vill gå på Alnarp. Hon hade hört talas om det, men enligt henne hade de aldrig skickat någon dit och det var inte upp till henne att besluta osv osv. Det lät hela tiden på henne som om hon hade någon annan plan klar redan. Hon berättade att AF har bra program för arbetsträning av utbrända osv osv. Jag ska fortsätta tjata, var så säker. Hatar "så har vi aldrig gjort förr"-mentaliteten. Sen tyckte jag hon gav (totalförvirrade) överläkaren på psyk alldeles för mycket att säga till om ang. vad som kan vara lämpliga arbetsuppgifter och vad jag ska undvika osv och att hennes ord var viktiga för bedömningen. Det vet väl jag bäst om nån?

Men det kommer säkert att gå bra, jag ska förbereda mig och inte ge dem några alternativ. :) Och jag ska definitivt fucka samtalskontakten på psyk. Vill de ge mig det jag vill ha, är det bra. Annars drar jag. Fattar inte varför alla ska envisas med att ge mig just det jag utryckligen inte vill ha? KBT funkar inte på mig, jag behöver inte det. Det verkar väldigt svårt att köpa. Istället tror de att man är knäpp och har hybris. Det är inte säkert att vår kbt är samma som vårdcentralens kbt. Idioter. Det är inte behandlaren jag har problem med (eller jo, de också) när det gäller kbt, det är den fucking modellen/metoden!


Idag ska jag träna för första gången sedan jag blev våldsamt förkyld då för drygt nån vecka sen. Och så ska jag besöka akvarieaffären...