Jag är i desperat behov av en klippning! Shit.
Förkylningen från helvetet hänger kvar än. Helgen har varit såsig och småfebrigt dimmig. Men ganska soft.
Och jag är fan inte rädd för mycket. Och jag är definitivt inte rädd för någon. Och det rör mig inte i ryggen att mitt och sonpappans uppbrott och mitt liv och leverne efter det fortfarande verkar vara ett högst levande samtalsämne såhär 4 år senare. Skaffa egna liv liksom.
Kaninen är vårkåt. Så jag gav honom en mjukisapa. It is being heavily molested - om vi säger så. Hellre apan än mina fötter, I say.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
var inte din kanin okåt enligt dig när jag påpekade min fötter...?
DÅ ja... :P
Skicka en kommentar