Freitag

Blev uppringd av FK, ny handläggare (igen) eftersom jag numera är arbetslös (om jag inte vore sjukskriven dvs). Jag har träffat henne flera gånger förut i andra sammanhang och hon är ganska trevlig. Efterfrågade avstämningsmöte och eftersom hon just tagit över mig så vill hon träffa mig själv först. Sen blir det möte med AF, FK och psyk (wohoo...). Vilken samling liksom. Jag berättade att jag mår mycket bättre och att jag själv kollat upp olika rehabmöjligheter och kommit fram till att jag vill gå på Alnarp. Hon hade hört talas om det, men enligt henne hade de aldrig skickat någon dit och det var inte upp till henne att besluta osv osv. Det lät hela tiden på henne som om hon hade någon annan plan klar redan. Hon berättade att AF har bra program för arbetsträning av utbrända osv osv. Jag ska fortsätta tjata, var så säker. Hatar "så har vi aldrig gjort förr"-mentaliteten. Sen tyckte jag hon gav (totalförvirrade) överläkaren på psyk alldeles för mycket att säga till om ang. vad som kan vara lämpliga arbetsuppgifter och vad jag ska undvika osv och att hennes ord var viktiga för bedömningen. Det vet väl jag bäst om nån?

Men det kommer säkert att gå bra, jag ska förbereda mig och inte ge dem några alternativ. :) Och jag ska definitivt fucka samtalskontakten på psyk. Vill de ge mig det jag vill ha, är det bra. Annars drar jag. Fattar inte varför alla ska envisas med att ge mig just det jag utryckligen inte vill ha? KBT funkar inte på mig, jag behöver inte det. Det verkar väldigt svårt att köpa. Istället tror de att man är knäpp och har hybris. Det är inte säkert att vår kbt är samma som vårdcentralens kbt. Idioter. Det är inte behandlaren jag har problem med (eller jo, de också) när det gäller kbt, det är den fucking modellen/metoden!


Idag ska jag träna för första gången sedan jag blev våldsamt förkyld då för drygt nån vecka sen. Och så ska jag besöka akvarieaffären...