De jävlarna ska skjutas

I don't care about the fucking weather!

Fatta det.

Nu måste jag äta, annars dör jag.

Update schmupdate

Jag kom in på Hvilan. Och fick sommarjobb i cykelaffären. Fast eg. är det arbetsträning. Allt är klart med AF och FK.

Sonen var med på jobb idag och blev kär i en bmx. Ska han få en cykel för över 2000 spänn i födelsedagspresent? Finns kanske annat som behöver prioriteras. Även om jag kan delbetala. Får idka insamling bland släkten, det är faktiskt en bra idé!

Min dator är fixad nu och är jävligt mycket tystare, ibland rentav alldeles tyst! Och den stationära jag ska få kommer ner från Gbg om nån månad. Allt löser sig serru.

Och jag har fått erbjudande om att gästspela i en tattoo-/piercingstudio i Beirut typ när jag vill. Det hade varit riktigt roligt, även om det handlar om basic piercings och enligt innehavaren inte är så ofta man får göra hål i nån. Satsar på att åka ner en vecka eller två innnan året är slut.

---

loggar in
lusten att skriva försvinner på en gång
att sitta på tåg är bra för inspirationen
ska ha anteckningsblock med mig
fuck this
fuck you
har läst om både Valerie och Tone - lika men olika
fucking gubbslem
fucking män
sex är bara en hang-up, kom ihåg det
nu ut i solen
loggar ut

Jag skulle ju inte skriva mer blogg, men...

Jag provjobbade förresten i cykelaffären i fredags och ska dit imorgon igen. Hoppas det leder till jobb i sommar åtminstone.

Funderar på att börja spela fotboll. Det är roligare och lättare att anstränga sig och pusha sig konditionsmässigt under ledning. Men vilken klubb tar emot en totalt bollobegåvad 28-åring? Nä, jag får nog hålla mig till styrketräningen. Och den jävla stepmaskinen... Hatar den.

Nä, nu ska jag tvätta av mig lite och gå ner och hänga i affären lite. Han ringde nyss och undrade var jag blir av. Jag sov faktiskt till 11.40 idag.

Fucked up

Jag har drömt lite konstigt inatt... Inget som säger nån annan nått, men mina föräldrar bodde i ett vikingastockhus med jordgolv. Det doftade tjära och drog in genom springorna. Jag tyckte det var helt underbart. Sen åkte jag buss alldeles för långt och såg lejon, rävar och katter jaga små lamm genom en skog och en hage, där jag gått dagen innan. Tänkte att jag nog inte ska ta den vägen fler gånger. Skulle till en liten sjö och vara i naturen men jag hamnade i en liten stad typ Skövde (?), tänkte att jag är ju inte intresserad av att shoppa, och var jättetoanödig. Hittade en offentlig toa, där ett gäng smågangsterkillar ockuperat hela damsidan. Fick skälla på dem och såklart lyssnade de inte. Hittade en öppen toa, men där var en kille där inne. Jag tänkte "Ha! Jag ska kissa på honom!" och satte mig. När jag kissat på honom tittade han upp på mig (svart hår, bruna ögon) och jag såg att han bara var nått år typ och var övergiven. Så jag drog upp honom ur kurran och kände en otrolig moderskänsla. Efter många om och men då jag hamnat i diskussion med två arabiska kvinnor om vad som var bäst att göra och de menat att vi inte skulle gå till polisen eller soc, så tog nån hand om honom och jag åkte hem till stockhuset igen. Lyckades hoppa av på rätt hållplats fast busschauffören viskade ut hållplatsnamnen. Sen satt jag och krånglade med föräldrarnas dator som inte alls spottade ut de bokstäver jag tryckte på och kände att jag var väldigt täppt i näsan. Försökte rensa näsan med tops, och nu var jag plötsligt i deras radhus i Arlöv och de var på väg in genom ytterdörren. Jag hann tänka att jag ju inte hunnit städa och att de skulle bli irriterade för att jag varit hemma så länge och inte gjort nått vettigt. Sen vaknade jag, tydligen av några röster som snackade precis nedanför mitt fönster. Täppt i näsan. Krejsi.

Funderade på vad jag vill göra idag. Solen skiner. Ringde mamma men hon svarade inte. Syrran svarade inte heller, utan klickade mig! Förmodligen bakis. Pappa svarade och påminde om att mamma är i Turkiet och bekräftade att syrran sov. Då kände jag inte längre nån lust att åka ut dit längre. Går nog och tränar istället. Eller tar en lång promme.

Hejdå

Svängde av mot Hvilan och hejhopp var jag ute på landet. Jag ville inte hem igen. Jag måste ut. Eller åtminstone ut mer. Skolan var finfinfin. Alla växthus, maskinhallar och undervisningsrum - både rent fysiska rum och gröna rum. Jag fick lust att bara slå upp ett tält och stanna för evigt. Jag tror det är ett gott tecken.

1 mil på cykel i var riktning, varav den senare milen avverkades i ösregn. Ingen match. 67 kallade till intervju, 30 platser. Jag tror jag gjorde bra ifrån mig, även om jag var bajsnödig av nervositet. Men hur kan man veta? Well, innan midsommar kommer beskeden - så innan dess tänker jag inte fundera mer på saken.

Fick förresten en lite lustig fråga. "Så du slutade gymnasiet förra året?" Eh, nej lilla vän, men... tack..? Bondade lite grann med en tjej som hette Nadine. Hon hade fräknar och var söt. Samma störda humor som jag också. Om vi kommer in båda två kommer vi nog att ha kul ihop.

Finns en massa saker som jag funderar på att jag skulle skriva blogg om hela tiden. Men jag har en avvänjningsperiod och då ingår det att inte ge efter för såna infall. Det har funkat förr. Så, hejdå...

Tjalalalala

Beach -08träningen går bra, så watch out liksom. Jag vet att jag är för jävla kass på att skriva blogg nuförtiden, men på ett sätt är jag glad att jag inte längre har behovet att göra det. Det finns liksom mer i livet än datorsittande och långa bloggmonologer. Som sol tex. Och träning. Och idag fick jag besked om att jag gått vidare till intervjudelen i urvalet till KY-utbildningen. Det fanns iofs inte i min värld att jag inte skulle göra så, men ändå.

En av pojkarna i sonens fotbollslag har en läskig pappa. Han ser ut och agerar som Gary Oldmans karaktär i Leon (fö en av mina favoritfilmer). Creepy.

Sen saknar jag brorsan och Lina och några till. Sen finns det ju de där som jag borde sakna mer än vad jag gör. Inga namn nämnda.

Till helgen ska jag och syrran stå på loppis vid Möllan, kom och fynda mitt gamla skräp vettja!

Skilda världar

Sista ansökningsdatum till KY-utb är förlängt med några veckor. Vet inte hur det ska tolkas, om det nu ska tolkas alls? Intervjudagarnas datum är iaf släppta och tydligen ska man avsätta en hel dag.

Nu har jag hämtat hem min nya lysramp (för skatteåterbäringen som snart kommer...) och jag känner mig som ett litet barn på min födelsedag typ. Förutom att det är bättre nu, med egna pengar. När jag var liten fick jag alltid second best, alltså något liknande det jag önskat mig - men mer budget. Önskade mig förtvivlat ett My little ponyslott, men fick huset. Önskade mig cd-spelare men fick kassett. Önskade mig tuffa kläder, men fick ärvda. Och så fortsätter det. Jag vet varför och jag visste redan då att vi inte hade gott om pengar. Och jag klagade aldrig. Jag minns alla de som kom hem till oss efter att ha svarat på mammas annonser om ditten och datten, för att skrapa ihop de där pengarna som fattades just den månaden. Det gör faktiskt inte ont när sonen helt på eget initiativ delar med sig av sina pengar så vi kan köpa mjölk när kontot står på noll, och det gör faktiskt inte ens särskilt ont när han säger "mamma, vi är ganska fattiga va?". I hans andra värld är det andra förutsättningar. Det är bilar för över halvmiljonen, fälgar för 20 papp och nyaste x-boxen och resor både hit och dit. Men där saknas å andra sidan en hel del annat, som värme, kommunikation och synliggörande. Han pusslar ihop det bra, trots allt. Lilla apan.